Panarion (Adversus Haereses)

Epiphanius

Epiphanius. Epiphanius, Volume 1-3. Holl, Karl, editor. Leipzig: Hinrichs, 1915-1933.

μαγείας τε καὶ φαρμακείας καὶ εἰδωλολατρείας ἐκτελοῦντες τοῦτο εἶαναί φασιν ἐργασίαν ἀποδόσεως [*](1 — 9 vgl. Irenaeus adv. haer. I 25, 4; I 207 Harvey et in tantum insania effrenati sunt, uti et omnia quaecunque sunt irreligiosa et impia in potestate habere et operari se dicaiit. sola enim humana opinione negotia mala et bona dicunt . . . . . si non praeoccupans quis in uno adventu omnia agat semel ae pariter . . . uti secundum quod scripta eorum dicunt in omni usu vitae factae animae ipsorum exeuntes in nihilo adhuc minus habeant; adoperanduni autem in eo, ne forte propterea quod deest libertati aliqua res, cogantur iterwn mitti in corpus u. ebenda 1 25, 5 ; I 210 Harvey (= Theodoret haer. fab. I 5; Migne 83, 352 C) τὰ δὲ λοιπά, ἀδιάφορα ὄντα, κατὰ τὴν δόξαν τῶν ἀνθρώπων πῆ μὲν ἀγαθὰ πῆ δὲ κακὰ νομίζεσθαι, οὐδενὸς φύσει κακοῦ ὑπάρχοντος; s. auch Tertullian de anima 35 nulli enim vitam istam rato fieri nisi universis quae arguunt eam expunctis, quia non natura quid malum habeatur sed opinione. itaque metempsychosin necessarie imminere, si νον in primo quoque vitae huius commeatu omnibiis inlicitis satisfiat — 14 f vgl. Irenaeus adv. baer. I 25, 4; I 207 Harvey quae non tantum dicere et audire non est fas nobis, sed ne quidem in mentis conceptionem venire V Μ) [*](1 ἀνταποδοθήσεται M 3 παρεδώκασι, αδ Vcorr 6 πράξῃ ἐν] πράξειεν V 7 ἀλλ’ M 9f εἰπεῖν δέδια πάλιν V 11 δείξω M Ι δυσοσμίας Μ 12 ἐζ] ἐπ’? *, aber vgl. S. 319, 8 14 ἀλλ’ ὅτι aus ἄλλο τι Vcorr ἄλλο τι M; ἀλλ’ + 003E; ?* 18 καὶ vor τοῦτο bineingefli ckt Vcorr < M Ι ἀποδόσεων M)

306
τῶν ἐν τῷ σώματι ὀφλημάτων εἰς τὸ μηκέτι ἐγκαλεῖσθαι ἤ μἐλλειν τι πράξεως ἔργον ἀπαιτεῖσθαι, καὶ τούτου ἕνεκα μὴ ἀποστρέφεσθαι τὴν ψυχὴν μετὰ τὴν ἐντεῦθεν ἀπαλλαγὴν καὶ πάλιν εἰς μετενσωμάτωσιν καὶ μεταγγισμὸν χωρεῖν.

5. Οὕτως γὰρ ἄχει τὰ αὐτῶν συντάγματα ὡς ἀναγνόντα τὸν συνετὸν θαυμέζειν καὶ ἐκπλήττεσθαι καὶ ἀοριστεῖν εἰ ταῦτα οὕτως ὑπὸ ἀνθρώπων γενήσεται, οὐ μόνον τῶν δαθ' ἡμᾶς πόλιν κατοι- κούντων, ἀλλὰ καὶ τῶν μετὰ θηρῶν καὶ ὁμοίων θηρσὶ καὶ κτήνεοι * καὶ σχεδὸν εἰπεῖν τὰ κυνῶν καὶ ὑῶν πράττειν τολμώντων.

φασὶ γὰρ δεῖν πάντως πᾶσαν χρῆσιν τούτων ποιεῖσθαι, ἵνα μὴ ἐξελθοῦσαι καὶ ὑστερήσασαί τινος ἔργου τούτου ἔνεκα καταστραφῶσιν εἰς σώματα πάλιν αἱ ψυχαὶ εἰς τὸ πρᾶξαι αὖθις ἅ μὴ ἔπραξαν.

καὶ τοῦτό ἐστι, φασίν, ὅπερ ὁ Ἰησοῦς ἐν τῷ εὐαγγελίῳ εἶπεν διὰ τῆς παραβολῆς ὅτι ἴσθι εὐνοῶν τῷ ἀντιδίκῳ σου ἐν ᾧ εἶ ἐν τῇ ὁδῷ μετ’ αὐτοῦ κοὶ δὸς ἐργασίαν ἀπηλλάχθαι ἀπ' αὐτοῦ, μή πως ὁ ἀντίδικος παραδῷ σε τῷ κριτῇ καὶ ὁ κριτὴς τῷ ὑπηρέτῃ, καὶ ὁ ὑπηρέτης βάλῃ σε εἰς φυλακήν· ἀμὴν λέγω σοί, οὐ μὴ ἐξέλθῃς ἐκεῖθεν, ἴως ἄν ἀποδῷς τὸν ἔσχατον κοδράντην«. μῦθον δέ τινα [*](D67) [*](5 — 9 vgl. Irenaeus adv. haer. I 25, 5; 1209 Harvey (= Theodoret haeret. fab. I 5; Migne 83, 352 C) καὶ εἰ μὲν πράσσεται παρ’ αὐτοῖς τὰ ἄθεα καὶ ἔκθεσμα καὶ ἀπειρημένα, ἐγὼ οὐκ ἂν πιστεύσαιμι. ἐν δὲ τοῖς συγγράμμασιν αὐτῶν σὕτως ἀναγέγραπται καὶ αὐτοὶ οὕτως ἐξηγοῦνται u. I 25, 4; I 207 Harvey nec credere si apud homines conversantes in his quae sunt secundum nos civitates fale aliquid agitatur — 9 — 18 vgl. Irenaeus adv. haer. I 25, 4; I 208 Harvey adoperandum autem in eo, ne forte propterea quod deest libertati aliqua res cogantur iterum mitti in corpus, propter hoc dicunt Jcsum hanc dixisse parabolam: cum es cum adversario tuo in via, da operam ut libercris ab eo, ne forte te det iudici et iudex ministro et mittat te in carcerem. Amen dico tibi, non exies inde, donec reddas novissimum quadrantem, s. auch Tertullian de anima 35 ceteitim totiens animant recocari habere, quotiens ntinus quid intulerit, reliquatricem delictorurn, donec exsohat novissimum quadrantem, defrusa idodidem in carcerem corporis, huc enim temperat totam illam allenoriam dontini — 14 Matth. 5, 25 f V M) [*](1 ὀφειλημάτων aus ὠφλημάτων V corr 5 ἔχειν M 7 τῶν] τὴν M 9 * etwa > * 10 δεῖ V 13 διὰ τῆς παραβολῆς angeflickt V corr 14 εἶ εἰς V 17 vor φυλακὴν + τὴν M | ἀμὴν zweimal V)

307
πλάττουσιν οἱ αὐτοὶ πρὸς ἐπίλυσιν τῆς παραβολῆς ταύτης καί φασιν εἶναι τὸν ἀντίδικον ἐκεῖνον τῶν τὸν κόσμον πεποιηκότων ἀγγέλων ἕνα καὶ εἰς αὐτὸ τοῦτο κατεσκευάσθαι, εἰς τὸ ἀπάγειν τὰς ψυχὰς πρὸς τὸν κριτὴν τὰς ἐντεῦθεν ἐξερχομένας ἐκ τῶν σωμάτων ἐκεῖσε δὲ ἐλεγχομένας· μὴ ποιησάσας δὲ πᾶσαν ἐργασίαν παραδίδοσθαι ἀπὸ τοῦ ἄρχοντος τῷ ὑπηρέτῃ.

ἄγγελον δὲ εἶναι τὸν ὑπηρέτην, ἐξυπηρετούμενον τῷ κριτῇ τῷ κοσμοποιῷ εἰς τὸ φέρειν τὰς ψυχὰς πάλιν καὶ εἰς σώματα καταγγίζειν διάφορα. εἶναι δὲ τὸν ἀντίδικον τοῦτον, ὅν ἔφημεν τὸν κύριον εἰρηκέναι ἐν τῷ εὐαγγελίῳ, ὅν] οὑτοι ἄγγελον ἄγγελον τῶν κοσμοποιῶν φασιν, ὄνομα ἔχοντα Διάβολον.