Περὶ ὀρθογραφίας

Aelius Herodianus

Aelius Herodianus, Περὶ ὀρθογραφίας, Grammatici Graeci 3.2, Lentz, Teubner, 1868

ὑδατοτροφέων.

[*](Hes. τρυϲϲόν· νοϲερόν, λεπτόν, ἀϲθενέϲ, ubi nunc Schmidt. alterum ϲ seclusit, et Theogn. 24, 21 τρυϲόν ἀϲθενέϲ. l. 1 Hes., qui habet etiam δρύφακτοι. cf. E. M. 288.45. l. 2 cf. fr. 52, regio Τρψάϲ ἡ χώρα τοῦ Ἰλίου et Τρῳαδεύϲ ap. St. B. per ι scripta sunt. l. 3 St. B. l, 5 Hes. — E. M. 771, 44 παρὰ τὸ τύπτω τύπανον καὶ πλεοναϲμῷ τοῦ μ τύμπανον. l. 6 Hes. cf. Lob. Phryn. 728. 1, 7 St. B., quem Meinek. suspicatur Τυρόριζαν ex vitioso sive Hellanici sive Herodiani codice recepisse. l. 9 St. B. l. 11 Hes. l. 12 ef. Cathol. p. 492 19. is, quae ibi exposita sunt, addenda sunt, quae Lehrsius postea mecum communicavit: lnteressant ist, dass im Wörterbuche des Photius zwei Artikel sehen, in welchem beide Sehr reibarten jenes τώ für διό vertreten sind. τῶ χωρὶϲ τοῦ ι. ἀντὶ τοῦ διό, καὶ δυικῶϲ, ἐπὶ θηλυκοῦ καὶ ἀρϲενικοῦ καὶ οὐδετέρου. τῶ περιϲπωμένωϲ διό. καὶ οὕτωϲ ἄνευ τοῦ ι. Es ist klar, dass im ersten Artikel τώ zu schreiben. Den zweiten wird man ja. aber doch so zu schreiben haben: τῶ περιϲπωμένωϲ διό καὶ οὕτωϲ. ἄνευ τοῦ ι. l.14 Choer. 270, 22, Hes. l. 15 Hes. E. M. 774, 3 ὕαλοϲ διὰ τοῦ α, οὐχ ὕελοϲ. l. 16 St. B. l. 18 St. Β. l. 20 St. B. l. 22 Choer. 270, 9, E. Μ. 774, 31, Hes. ln etymologici loco οὕτε — οὕτε (l. 26) pro οὕτωϲ — οὕτωϲ emendavit Meineke Menand. p. 379; confirmatur lectione cod. D apud Gaisford. l. 28 Hes., ὑδατοτρεφέων Apoll. lex. 157, 12 ct. Lob. Phryn. 577.)
596