Περὶ ὀρθογραφίας
Aelius Herodianus
Aelius Herodianus, Περὶ ὀρθογραφίας, Grammatici Graeci 3.2, Lentz, Teubner, 1868
ἦϲ ὅτε μέν ἐϲτιν ὁριϲτικόν, οὐ προϲγράφεται τὸ ι, ὅτε δὲ ὑποτακτικόν ἔχει καὶ τὸ ι ἐὰν ὦ ἐὰν ᾖϲ, ἐὰν ᾖ καὶ κατ᾿ ἐπέκταϲιν τῆϲ ϲι ϲυλλαβῆϲ γίνεται ᾖϲι.
[*](l. 4 St. B. l. 12 Choer. 217, 2. l. 16 Choer. 216, 27. — λέγεται δὲ καὶ Ἡρακλεώτηϲ. St. B. l. 18 E. M. 436, 56 cf. fr. 47. Zon. et Hes. s. ᾑρηκώϲ.)[*](l. 20 Hes., alii Ἠρικαπαῖοϲ. l. 21 E. M. 437, 28. l. 24 E. M. 437, 54 cf. Lob. El. Il 48 et 299. l. 25 Choer. 216, 9; forma contracta ἡρῴνη ap. Suid. exstat, sed Herm em. rat. p. 39 sine ι scribendum iudicat. l. 26 E. M. 438, 14. Hes pro ἡρώϊον vitiose ἡρώειον. l. 27 E. M. 437, 56. l. 32 E. M. 438, 5. l. 34 Herod. in Schol. Apoll. IV 1309. l. 35 E. M. 431, 39.)519