Panarion (Adversus Haereses)

Epiphanius

Epiphanius. Epiphanius, Volume 1-3. Holl, Karl, editor. Leipzig: Hinrichs, 1915-1933.

4. Οὐ μόνον δὲ τοῦτο, ἀλλὰ καὶ τὸν νόμον ἀποβάλλει καὶ πάντας προφήτας, λέγων ἐκ τοῦ ἄρχοντος τοῦ τὸν κόσμον πεποιηκότος τοὺς τοιούτους πεπροφητευκέναι.

Χριστὸν δὲ λέγει ἄνωθεν ἀπὸ τοῦ ἀοράτου καὶ ἀκατονομάστου πατρὸς καταβεβηκέναι ἐπὶ σωτηρίᾳ τῶν ψυχῶν καὶ ἐπὶ ἐλέγχῳ τοῦ θεοῦ τῶν Ἰουδαίων καὶ νόμου καὶ προφητῶν καὶ τῶν τοιούτων.

καὶ ἄχρι Ἅιδου καταβεβηκέναι τὸν κύριον, ἳνα σώσῃ τοὺς περὶ Κάϊν καὶ Κορὲ καὶ Δαθὰν καὶ Ἀβειρών, Ἠσαῦ τε καὶ πάντα τὰ ἔθνη τὰ μὴ ἐγνωκότα τὸν θεὸν τῶν Ἰουδαίων·

τοὺς δὲ περὶ Ἄβελ καὶ Ἐνὼχ καὶ Νῶε καὶ Ἀβραὰμ καὶ Ἰσαὰκ [*](4 Luk. 12, 50 (Mark. 10, 38) — 5 vgl. Mark. 10, 38 Matth. 20, 22 — 810 Ps. Tertullian adv. omn. haer. 6 (von Cerdon) hlc prophetias et legem repudiat Tertullian adv. Marc. I 19; S. 314, 22 Kroymann separatio legis et evangelii proprium et princlpale opus est Marcionis IV 34; S. 538,5 Kroymann immo, inquit, nostri dei monela de caelo non Moysen et prophetas iussit audiri, sed Christum — 10—13 vgl. Irenaeus adv. haer. I 27, 2; I 216f Harvey Jesum autem ab eo qui est super mundt fahricatorem deum, . . . in hominis forma manifestatum . . . dissolventem prophetas et ’iem et omnia opera eius dei qui mundum fecit — 13 ff vgl. Irenaeus adv. haer. I 27, 3; I 218f Harvey Cain et eos qui similes sunt ei et Sodomitas et Aegyptios et similes eis et omnes omnino gentes, quae in omni permixtione malignitatis ambulaverunt, salvatas esse a domino, cum descendisset ad inferos et accurrissent ei, et in suum assumpsisse regnum; Abel autem et Enoch et Noe et reliquos iustos et eos qui sunt erga Abraham patriarchas cum omnibus prophetis et his qui placuencnt deo non participasse salutem qui in Marcione fuit serpens praeconavit. quoniam. enim sciebant, inquit, deum, suimi semper tentantem eos et tune tentare eum suspicati non accurrerunt ei neque crediderunt annuntiationi eius; et propterea remansisse animas ipsorum apud inferos dixit) [*](V M 1 ἐκαθερίσθη, α drüber Vcorr καὶ πάλιν — αὐτό < M 10 προπεφητευκέναι aus πεπροφητευκέναι V corr προφητευκέναι M 11 ἀκατο///νομάστου, ο aus ω V corr 12 ἐλέγχῳ Com.] ἐλέγχου VM 14 Ἀβηρὼ V Ἀβηρὼν M 16 Ἄβελ anstatt eines durchgestrichenen Κάϊν V corr)

100
καὶ Ἰακὼβ καὶ Μωυσέα, Δαυίδ τε καὶ Σολομῶντα ἐκεῖ καταλελοιπέναι, διότι ἐπέγνωσαν, φησί, τὸν θεὸν τῶν Ἰουδαίων, ὄντα ποιητὴν καὶ κτιστήν, καὶ τὰ καθήκοντα αὐτοῦ πεποιήκασι καὶ οὐχὶ τῷ θεῷ τῷ ἀοράτῳ ἑαυτοὺς προσανέθεντο.

δίδωσι καὶ ἐπιτροπὴν γυναιξὶ βάπτισμα διδόναι. παρ’ αὐτοῖς γὰρ πάντα χλεύης ἔμπλεα καὶ οὐδὲν ἕτερον, ὁπότε καὶ τὰ μυστήρια ἐνώπιον κατηχουμένων ἐπιτελεῖν τολμῶσιν.

μῶσιν. ἀνάστασιν δὲ ὡς εἶπον οὗτος λέγει οὐχὶ σωμάτων, ἀλλὰ ψυχῶν καὶ σωτηρίαν ταύταις ὁρίζεται, οὐχὶ τοῖς σώμασιν. καὶ μεταγγισμοὺς ὁμοίως τῶν ψυχῶν καὶ μετενσωματώσεις ἀπὸ σωμάτων εἰς σώματα φάσκει.