De constructione

Apollonius Dyscolus

Apollonius Dyscolus. Apollonii Dyscoli Quae supersunt. Vol. 1.2. (Grammatici Graeci, Volume 2.2). Uhlig, Gustav, editors Leipzig: Teubner, 1910.

Παραθήϲομαι κα τὸ πρὸϲ τοῦ Ἡρακλείδου {frg. 2 Cohn } [*](Num ἐπεί adverbium similiter ortum sit.) εἰρημένον, ὡϲ καὶ τὸ ἐπεί χρονικὸν ἐπίρρημα ἐκ τῆϲ προειρημένηϲ [*](335 b) ϲυντάξεωϲ ἐγένετο. ἐκ τοπικοῦ γὰρ ἐπιρρήματοϲ τοῦ οὗ, φηϲίν, ἀπετελεῖτο Δωρικὴ μετάληψιϲ ἡ εἷ, ὁμοίωϲ τῷ ποῦ καὶ πεῖ, αὐτοῦ -αὐτεῖ, ῷ [*](329 s) ϲυνει πρόθεϲιϲ ἡ ἐπί, ἡ νῦν ἰϲοδυναμοθϲα τῇ ἀπό, καθὸ καὶ ἐν ἑτέροιϲ ἡ ἀπό ἀντὶ τῆϲ ἐπί τὸ γὰρ «ἀπομηνίϲαϲ» [H 230 ἐϲτὶν ἐν ἴϲῳ τῷ ἐπιμηνίϲαϲ. εἰϲ δὲ τππν τοῦ ἀνδρὸϲ ϲυνηγορίαν καὶ τὰ τθϲ ϲυναλιφῆϲ οὐκ ἐμποδιεῖ τὸν λόγον· ἀπειράκιϲ γὰρ τὰ Δωρικὰ διὰ ψιλῶν τὰϲ ϲυναλιφὰϲ ποιεῖται, [*](Axavκ β 61. Heraclides etiam adverbium temporlle ἐπεί eodem modo ortum esse opinatus est, quo εἰϲ ὁ, ἔν ῷ,ἐξ o5. sEx loesli adverbio οὖ - inquit - immutsio Dorica fecit ε (ut nπε ex ποῦ, αὐτὲ ex αὐτοῦ), qua cum foma iunca est ἔπί praepositio, quae hic eandem vim haboet atque ἀπό. ad quem opinionem deξmmdemdsm dicere icet, ne hoc quidem εἰ obstare, qnod ἐπί et εἶ iza eosuεunt, ut servzxetnr a neque mutaretur in φ nam persaepe fn Dο- ria disscto sic funt synsHiphae, ut consonsmtes tenues prioris vοcfs serventur, ubi concmrunt cum spiritu aspero atterius.) [*](assruκ. er Aaz. exzo. 1 ad ὡϲ ~ quasi ef 27, 6. 126, 15 2664,14. - 4 τὸ ἔαεί χροικὸν ἐππίρρημα. Ap. ἔπεί quando causalem habet vim, coniunctioni- bus sscripft, quando temporulem, adverbiis. vide de con. 245, 15. διόν τι παρηκολούθηϲε τἀϲ ϲυνεμπεϲοϲι (υνδέϲμοιϲ αἰτιώδεαν ἔπρρήμαϲ χρονικοῖϲ τοπικὸϲ. 6 μετάληψπιϲ de mutatione dialectica etiam de adv. 153,13 et 14. - ὰ ἐuιμηνίϲαϲ. Schol. Tomnl. ad Κ 280: ἀπομηνίϲαϲ Ἀρίϲταρχοϲ ἔπιμηνίϲαϲ. -- ϲυνολιφῆϲ. hac voce Ap. εtism de εhsiene vocalis spostrοpho indicata utituϲ et de sa, quae fn mediis vοcibδus compositis ft. vide 140, 21 et 55, 22. - 10 ψλδν ἀντιϲτοχων. e Dion. Thr. p 13, 3 L.: ἀνπτιιϲτοιχε τὰ δαϲέα τοϲ ψιλοῖϲ, τῷ μὲν Θ τὸ ῷ .. . τῷ δὲ k τὸ ~ . ..τὸ δὲ θ τὸδ t. Hitterae enuεs, medias, aspiratae efΒeiunt tres ϲτοίχουϲ παραλλἡλουϲ itaqne ψιλά et δαϲέα sunt ἀλλήλοιϲ ἀντίϲτοιχα (ide schol. in Hen. 407, 20 et 34. 408, 5 hig.) et possunt intex se pemutadi.) [*](ns. emrr, msϲm. scm. 1m Ab. 1 εἰϲ 5] ιϲο A. , ειϲο A β 4 Φϲ καί-χρε vπικὸν Abq καὶ ὡϲ τὸ ἔπιεὶ κατὰ ϲυναλοιφὴν ἔπχρονικὸν m~, ubi ia ng Βllebδode posterius ἔπι corr in ἔπεί, ethsec cum correetnra Hebodii hsbδεt 1Bλ ου B. 6 η εἰ A , ἡ ι A β 6 5μοίωϲ τόπου x, corn θθophianus β 7 υνῇει b, A. habet in exio imeae ϲυνει cum perra rasuαa post ι et sb initio smbδssquentis Haeae ηι, sed fllnd εἰ in res. duarum vel trium Hitterarum scriptum est ab A, εἰ sb eadem menn exaratum ι quod post η legitur. 25 habδet ϲυνείη 1 pro ἀπὸ A et exhibent πρὸ, corr. llebode καθὸ κxὶ ἔν] καθότι ἐν A , A v in κα mu- aεit 1 8 in ng A η απο | ἐπ] επει , cor A ἐϲτὶν] , A, om b 8- ν ϲῳ τῷ ἔπμηίϲαϲ om m, Βophisnus: λείπει τι, EIebode: ϲωϲ λείπει ντ τοῦ ἐπιμηνίϲαϲ 1 t Είϲ δὲ] ειδε A , add ϲ post ι A ϲυναλιφηϲ A, ϲυναλοιφῆϲ b cum s. vide Adn. ext. ad 194, 14 huios ed. 1 1θ ψηλων A. 11 ϲυνολοιφὰϲ sb)

484
  • κὼ τοξόταϲ Ἡρακλέηϲ·
  • κάλλιϲτ’ ὑπαυλέν·
  • κἀ μεγαϲθενὴϲ Ἀϲαναία·
  • Μελάμποδά τ’ Ἀρπόλυκόν τε·
  • ἄρχοιμεν γὰρ κξθραϲίων {Alemanis, apud Bergkium4
  • fr. adesp.34-37 AB 697 }. —
  • Φαίνεται δὲ ὅτι καὶ εἰ δοίη τιϲ τὴν ἐναλλαγὴν τῆϲ προθέϲεωϲ καὶ τὴν ϲυναλιφήν, καθὸ ϲυνηγορήϲαμεν, μάχεται τὰ τῆϲ τόϲεωϲ· τοῖϲ γὰρ κοινοῖϲ ϲυμπεριϲπᾶται καὶ τὰ εἰϲ ει λήγοντα ἐπιρρήματα, τῷ ποῦ τὸ πεῖ, τῷ αὐτοῦ τὸ αὐτεῖ, ὅπερ οὐ παρείπετο τῷ ἐπε. ἀλλὰ καὶ τὸ ϲημαινόμενον· τὰ γὰρ μεταπίπτοντα παρὰ ταῖϲ διέκτοιϲ τῆϲ φωῆῆϲ ἀμοιβὴν ϲημαίνει, οὐ τοῦ δηλουμένου. οὐ δὴ οὖν τὸ ἐπεί τόπον παρεμ φαίνει, ὦϲπερ ἔχει τὸ «εἷ ἷὰ τῶν χοιραγχᾶν {Sophron. mim. 86 Atr., 98 Kaibel}. δι’ δ καὶ παραδεξαίμεθα ἂν ἐκεῖνο, ὡϲ καὶ ἐπ’ ἄλλων [*](μAsevκ ὲ θ. At accentus εἰ sensus ἕει adverbii obstant originstioxi Heerachdis. nam circomfθectuntur omnia adverbia in deeinentia apud Dores, dicut quae in ου diphthongum exeunt in communi dialecto ἐπεί vero acuitur. nec snεus vocabulorum mutetur, sed forme tentum, qusmdο in aHiem disecum. txsnsent ἔπεί autem tempus indicat. εἰ locum. quocirca putamus ἐπεί adverbium) [*](rasrκ. ex Anm. exso. 1 - B HLAhrnsii opinio, qui in Mus. fhengm. V 234 Alemani vindicavit hos vasus, nnnc confrmatur nomine poetae ab A V in ng adscripto, quod Βekker praetermisit - 8 κοινὸϲ non masculini est gmeris, ut AHutmacn putat. sed neutrius εombμsfideeticommunιs. ϲὰ e g.Herodigm. I 504, 3 Liz. - 18 ε-χοιραγχᾶν.haec verba ab Ap. eiam in l. deadv.132, 28. 207,17. 210,1 citantur, item ab Βerodianoapud lo. AΑex. 32.14 ( 494,13 Lx), nbi Βophronis nomen adiectum est.) [*](μns. m x., nasce. scs. m Ab H αλκμανοϲ Ae ng 1 3 καζο’ A, κmλιϲθ’ cs υπαυλεν A, θπαυλεν cab, in oxytonon mutait Ahrns Mu. rhensn. 234 εἰ de dμν Dor. 88 B καμεγαϲθενηϲαϲαναια A , A indurit primum. ϲ εἰ ex 6 fecit π, κὰ μέγ’ ἀπενήϲαϲα ναὶ ἁ b cum s, κὰ μεγαϲθενϲ Ἀϲαναία Ahrens l.l. et Hergλϲ 4 μελαμποδαταρπολυκοντε A, Μελάμnοδά τ’ Ἄρπόωκόν τε b cum s, cmi haec verba cum smtecedmtSbδns fn unum versum codiumgnmἰ seperaverunt ut aiud exemplum Ahrens et hergk, qui Ἀρπώωκον sexbδi vuμt et Βtedichori fragmmmtum esse hunc versum putet ΒB κοθραϲιων A, κθραϲίων b Ahrens Hergh, qui in editione tertia adicit: pens cocere ἄρχοι μὲν γὰρ κb βράϲϲων, sed in quarta: erρα resεψss oἔscmr6, aeseiass uἅrMm proεaa eom m appellativum lateat, sed nsmεus eersms logαeedici nege aereas, dteqκe re- trαdto, quo4 omect egκe θραϲίων i ε. θραϲύτεροϲ eεrieimie, qsemtαm ema asctoεtate · 18 ϲυνολοιφὴν sb β 8 τα εἰϲ ι δηλαδή δωριᾶ RE ng 9-16 τὸ πε] τω ὲῖ A. β 11 τηϲ om A , add A β 1ξ ε τὰ τῶν]ετατον A, sed u in ras ab Ac vν A χοιραγχον , ον in αν mutait A β 14 pοεt διοκαι. senipfit παρεμφαίνει A relapsus ad antecedentis, tum spatium reliquit, quod A cic explεtit: ωϲπερεχει τὸ ειτα τὸν χοιραγχᾶν, deinde A~ pergit διὸ καί παρα- δεξαμεθα, quod A mutavi in παρεδεξαιμεθα (sic) παρεδεξάμεθα b inhcativna εἰ praeferretur, ὄν delendum. in xl, ubi παρεδεξάμεθα ἅν legitur, suber ἂν pmcta podia sunt, sed in ng ascsiptum: Iδrt. παραδεξαίμεθα ἂν)

    485
    ϲυνδέϲμων παρεπόμενόν ἐϲτι, τὸ ϲυνωνυμεῖν ϲυνδέϲμουϲ ἐπιρρήμαϲιν [*](336 b) καὶ ἐπὶ τοῦ προκειμένου ϲχήματοϲ. ϲύνδεϲμόϲ ἐϲτιν τὸ ὄφρα
  • ὄφρα πεποίθῃϲ {Α 524. ν 344},
  • ἀλλὰ καὶ χρονικὸν ἐπίρρημα,
  • ὄφρα μὲν ἠὼϲ ἦν {Θ 66. ι 56}.
  • ὁ δὲ αὐτὸϲ λόγοϲ καὶ ἐπὶ τοῦ ὅπωϲ καὶ ἐπὶ τοῦ ἵνα πρὸϲ τοπικὸν ἐπίρρημα.

    Μηδὲ ἐκεῖνο δὲ παρείϲθω, ὡϲ τὰ προκείμενα μόρια ϲυνωνυμεῖ [*](4. εὶς δ ἐνᾡ ἐξ οὐ  etiam localem habent vim.) [*](330 s) καὶ τοπικῇ ϲχέϲει, ἀρθρικῆϲ μᾶλλον ἐννοίαϲ ὄντα παρεμφατικά· ἃ καὶ εμάλιϲτα ἐπιζητεῖ τὴν τοῦ τόπου ἐπίζευξιν, ἐν ῷ τόπῳ ἔμειναϲ, ἐξ οὗ τόπου ἀπῆλθον, εἰϲ ὃ ἐπορευόμην χωρίον, τῶν προθέϲεων πάλιν παρειλημμένων εἰϲ τοπικὴν ϲχέϲιν ὁμοίωϲ τοῖϲ πτωτικοῖϲ· ὁμόλόγον [*](eemdεm vοeem esse stque ἔπεί coniunctionem, ut ὄφρα, ὅπωϲ, ἶνα quoque aies adverbδii, sies coninmctSonis vice funguntur.) [*](Axαvκ. β 6ξ. Hoc quoqne adiciamus, illa, de quibus supra di3imus, εἰϲ ἐν ῷ, ἐξ οὲ, quamquam articuli notio. i. e. temporalis vis, in iis praevalet, tamen posse efismm localem habitum sigmifcare. quod si ft, prtrsus poscunt, ut nomen locale adiungatur, e g.ὲν ῷ τόπῳ, ἐξ οὖ τόπου, εἰϲ 5 χωρίον, ubi praepositiones) [*](rssreε. xv As. xxzo. l ϲυνωνυμεῖν hic non de vocum diversarum sensu peri vel simili dicitur, sed de earundem vocum signifcationibns diversis e22 iura lin. 8 et de ἐπεί vocis vera οriginstione 3337, 24. Herod. l 516,10 Liz. - 2-a de coni. 244, 6: φρᾶ. Πόϲιν τὸ προκείμενον μόριον, ϲὐνδεϲμοϲκαθεϲτηκόϲ, ἰϲοδυναμε τῷ Ἴνα κxὶ ὅπωϲ, οὐκέτι μέντοι ἔnπίρρημα 5ν, ὅμοιον χρονικῷ τῷ) ἔϲωϲ) παρολαμβανόμενον. ac sequuntur ibi eadem exempla stqne supra. - 6-7 de coni. 243.11: νᾷ. Διαφορὰϲ ἔχει τὸ μόριον τρεϲ, ϲυνδεϲμικὰϲ μὲν δύο καὶ ἔπιρρηματικὴν μίαν, τόπου δηλωτικὴν. et 243, 26 πωϲ. Καὶ τόδε τὸ μόριον ϲύνδεϲμοϲ καθέϲτηκε, ταὐτὰ δηλῶν τῷ ἶνα . . . οὐκέτι μέντοι,ἔπίρρημα ὅν, τὸ αὐτὸ δηλ4· τὸ μὲν γὰρ Ἴνα τοπικόν, τὸ δὲ ὅπωϲ ἐν ἀναφορᾷ τοῦ πῶϲ. - de πρὸϲ το- πκὸν ἔπρρημα verbis vide Adn. crit. - 8 ϲυνωυμεῖ. vide ad lin. 1 - ἀρθρικῆϲ ἐννοίαϲ. ide 334, 10-16 de temporali articulorum vi. - 12 ὁμοίωϲ τοϲ ππτωτικαϲ. nam dfngudi casus quoque diversas ϲχέϲειϲ τοπκάϲ εigmifcsnt. c2 schol. Londin. in Dion. Thr. 549, 22 HL.: αἰ ϲχέϲειϲ αἰ τοπκαὶ τρεϲ εἰϲιν, ἡ ἐκ τόπου, ἡ ἐν τόπῳ, ἡ εἰϲ τόπον· καὶ ἡ μὲν ἐκ τόπου τῆϲ γενικῆϲ ἰδία, ἡ δ’ ἐν τόπῳ τῆϲ δοτικῆϲ, ἡ 5’ εἰϲ τόπον τῆϲ αἰτιατικῆϲ.) [*](μns. mr., masεm. sos. im Ab. ἐϲτι] . A, om b β 2 καί επι A, sed ιε in ras ab A vel A β 2 3 τὸ ὄφρα ὄφρα πεποίθηϲ A , ab altero ὄφρα inc 2ol ir, prius om b B θ-7 πρὸϲ τοπικὸν ἐπίρρημα] πρὸϲ τοπκὴν ϲημαSίαν Lehre qu. ep ξ2: ~Βd smmsgrαsst ex χroxime precediemtiδss. sed ne sic quidem locus vere ssmsri videtur. fortasse πρ οϲϲημαίοντ)οϲ τοπκὸν ἐπίρρημα sexibendum, ut de adv. 200, 1 in codice legitur: τῇ διά ἀεὶ ϲημαινούϲῃ καὶ αἰτιο- λογικὸν ϲόνδεϲμον. HΒcMmeider πρὸϲ ϲτὸ) τonπκὸν ἐπίρρημα legi vult: gege- d5r dem Adeεrδim Ees rτs νᾷ β Β παριϲθω A ( 8 dρθρικῆϲ] AHuttmann fugitat χρονικῆϲ. at ide Argum. et Adn. ex. 10 επζευξιν vocis ξ Httera. in A detrita ἔνέμειναϲ b cum β 11 εἰϲ 5 ἐπορευόμην] 5 ὲ in ras A , A videtοr ειϲαπορέυομην acipsisse)

    486
    γὰρ ὅτι καὶ τὸ εἰϲ ὃ ἐπορευόμην χωρίον οὐκ ἄλληϲ πτώϲεώϲ ἐϲτιν ἢ τῆϲ αἰτιατικῆϲ, προδεδειγμένου τοῦ ἐν εὐθείᾳ μὴ δύναϲθαι τὰϲ προθέϲειϲ καταγίνεϲθαι, τοῦ τε ἀρϲενικοῦ ϲυνομολογοῦντοϲ· εἰϲ γὰρ ὃν ἐπορευόμην τόπον. — Καὶ τοϲαῦτα μὲν περὶ τῶν ἐκ παραθέϲεωϲ γενομένων χρονικῶν ἐπιρρημάτων.

    [*](Cum adverbits praepositiones synthesi tantum copulantur.)

    Ἑξῆϲ ῥητέον καὶ περὶ τῆϲ πρὸϲ τὰ ἐπιρρήματα ϲυντάξεωϲ τῶν [*](c. XI.) προκειμένων μορίων. τὸ δὴ ἐπάνω, περικυκλῳ, ὑποκάτω, ἀποδίϲ, ἀποψέ, τὰ τούτοιϲ παραπλήϲια ἔχεϲθαι ϲυνθέϲεωϲ τῆϲ πρὸϲ τὰϲ προθέϲειϲ αὐτὸ μόνον ὑπέλαβον οἱ πρὸ ἡμῶν, οὐδεμίαν ἀκριβῆ ἀπόδειξιν ποιηϲάμενοι, δι’ ἧϲ τὸ διϲταζόμενον τῆϲ ϲυντάξεωϲ περιεγράφετο. τί [*](337 b) γὰρ οὐ μᾶλλόν ἐϲτι τὸ ἀποψέ δύο μέρη λόγου ἤπερ ἕν, τά τε [*](sicut alibi, usu psntux ad signifcsndum localem habitum aeque atque cssuslia, quibous praemittuntmr. etenim ὃ χωρίον in εἰϲ 5 χωρίον ἐπορευόμην verbis accu- sativus casus est, id cuod dobitari non potest, quia praepositio nominstivο nequit apponi, atque eliam masculino nomine τόποϲ proditur, εἰ hoc poniur pro χωρίον: εἰϲ ὅν ἐπορευόμην τόπον) [*](μAaαvκ. ὲ 64, Dεnde dieondum est de praepositionum et adverbiorum coniunctione. in ἐπάνω, ὑποκάτω, ἀποψέ, similibδns adverbia cum praeposifioni- bus synthesi copolata esse suspicati tantum sunt ei, a quibas ente nos de hia vocibus deputatum est, neo accurate rem demonstravermnt, quamquam dobitsre licet, utrum ἀποψέ duae voces sint (ἀπ’ ὀψέ), an uns. iam suppleri debet quae deest demonstratio.) [*](τssrm. er Ans. exso. 7 Β ἐπάνω cfr 339, 14 26. ὑποκάτω αxϲ 389.15. 26. ἀποδίϲ cf2 285, 25. 304,16. 339,14. ἀποψέ cfrln. 11 et 304,16 περικυκλῶ Apol- lonio adverbium compositum videbatur, quia κύιλῳ in adverbiorum numero habebat. vide de adv. 165, 20: τὰ εἰϲ ω λήγοντα βαρύνεται, ἔϲω κύκλῳ τόνῳ κτλ. dieitmr ὁμόφωνον dativo esse κύκλψadverbium deadv.165, ξὺ εtἐϲχηματιϲμένον ab) [*](Ans. mr., masos. scs. m A bo. 4 παραθεϲεων R, ν in ϲ mat. A 1 Β γενο- μένων Ae, γινομένων Ab β B post αποψε in A res unius litterae 8 8 προϲθε- ϲειϲ A. 1 11 οὐ addendum esse censuerunt EIebode, OSchneidex X. f. A. 1843 644, Βka L 16. nec permnssit nobis traditam loci scripturam omnino sanam esse LobsckElem.path l 619, ubi postquam Apoonium mc reapse se δύϲκολον praebere divit, sic pergit: Adsφpsdafur eorum semtemtae qu4 prepostones cum αdεerὸ8s comρεm9 dxissem4, sed euπ αccurete demoMrααπ esse nega4; d aufem nεeessarium fisse ad crcmserpttoem τῶν διϲταζομένων Soc exemylo proὸαt: τί γὰρ μὸλλόν ἐϲτι τὸ ἀπὸ ὀψέ τά τε ὅμοια δύο μέρη περ ἕν uomodo eri docti [aeil OSehneider et Scrzecxkal λaec eerbα corrigenda putaεer5t, supra dixi equeιdem ommaα sαrα ε3 fecta conservo smέeΜαmoue ln hαzc parfem accpto, ezm quasdam emἅaguα velut ἀποψέ, quod si aιhl αmplsus quam simplex ὀψέ εgmdcet sym smrmmdum esse, conbα vero st pruepoettto 5el uerἔmm re nomem ex se religaέum habeat zd λuaac modum ἀγὼν γὰρ ἀπ’ ὀψὲ τελέϲθη ve Βοώτεω ἀn’ ὀψὲ δύνοντοϲ, u4 Aratus dix t 585 ἐπ’ ὀψὲ δύοντι Βοώτῃ. testem quodem heus tmes nsHua αfere possum, sed quin tarum eque dlsquid siusmoβι ffcerut, ecmε dμῥμm αἔeo, e hmc ApoHomum an4mum retέul4sse αrὸtror, cem fcεet parftcm- lαma etam pro contextu verborua dieese ecrτb2 αποοψε A, ἀπὸ ὀψέ 5q stδ haec dici nequeunt sut duae voces aut uns esse περ bd, ειπερ A. et m, sed abo Soph. vel Eebodio suγra scriptum ἤ)

    487
    τούτῳ ὅμοια. χρὴ οὖν ἀνταναπληρῶϲαι τὴν τοῦ τοιούτου ἀπόδειξιν, πότε κοθ’ ἕν μέροϲ λόγου τὸ τοιοῦτο νοηθήϲεται καὶ πότε οὔ. —

    Ἐν δὴ ταῖϲ προκειμέναιϲ ϲυντάξεϲιν ἐντελῶϲ ἀπεδείκνυτο, ὡϲ αἱ προθέϲειϲ αὐτὸ μόνον ἰδίᾳ νοοῦνται καὶ κατὰ παράθεϲιν ἀναμεμεριϲμέναι ταῖϲ πλαγίαιϲ πτώϲεϲιν (οὐ γὰρ πᾶϲαι κατὰ παϲῶν διήκουϲιν, καθάπερ [*](331 s) κἀν τῇ ὑπηγορευμένῃ εἰϲαγωγῇ ἀπεδείξαμεν), ἔν γε μὴν τοῖϲ ἀπτώτοιϲ καθ’ ἕνα ϲχηματιϲμὸν παρελαμβάνοντο. ἔνθεν κατὰ τοῦτο μετὰ καὶ ἄλλων ὦν παρεϲτήϲαμεν αἰτίων, οὐ παρετίθετο τῇ εὐθείᾳ ἔτι ἀπτώτῳ οὔϲῃ. δι’ ὃ δὴ πᾶϲα ἀνάγκη ταὐτὸν παραδέξαϲθαι καὶ ἐπὶ τῶν ἐπιρρημάτων, οὐκ ἐχόντων πλαγίαϲ πτώϲειϲ, δι’ ὦν ἐπινοηθήϲονται παρα. κείμεναι αἱ προθέϲειϲ. — οὐ δόξει τὸ δι’ ὅτι ἀντικεῖϲθαι· ἐδείξαμεν γὰρ [*](μααvκ. β θξ. Dt ostndimus supra, praepositiones ita tantum separatim et fn appositioneusurpantur.si οbδliqnis casibouseispraemittuntur.quibnsattributae sυnt nam non omnes cum omnibns οbliqnis iungmntur), βum eis vero vοcibδus, quae csεibδus carent, semper componuntur. quocirca etiam cum nominativοcomponuntux tentum, utpote qui nondum fenionem casus em pssεus sit. esndemqne ob cansam synthesim solam cum adverbiis accipiunt, quippe quae ipsa οbliqnos casus non habeant. nec obstat hnic argumentationi δι’ὅτι, quod demonstravimos ex accu- safSvο neursli ὅϲ τιϲ vocum et διά praepositione constare, non ex hac praepo- sitione et indeclinabδili coniunctione ὅτι. quae si vera eius origo esset, non posset non esse syntheton, sicut ἐπεί coniunctio, quae ex condicionsli coniomctione εἰ et ἔπί praepositione constat.) [*](nomine κόλοϲ de adv. 67, 15q st verus dativus non est, ssd eidem elasεi vocum. ascribitur atque ἔϲω κάτω ἰδίᾳ ῆδιϲτα: vide 109,13. 343, 3. nec aliter sentiunt posteriores. EE 544, 12: κύκλῳ ἐnπίρρημα τοπκόν. ἔχει δὲ τὸ ῖ προϲγεγραμμένον ὡϲ ἀπὸ δοτικῆϲ, quae verba LLentxius Herodiano tribuit I 540,1.) [*](ssrκ. xv Ans. exso. B ἐν ταῖϲ προκειμ. ϲυντ.: inde ab 310, 7. - 4 ad αὐτὸ μόνον et ἰδίᾳ καὶ κατὰ παράθεϲιν et perticipium vide Arg.etAdn. crit. -6 ἐν τῇ ὑπηγορευμένῃ εἰϲαγωγ. de ὑπαγορεύω verbi usa Apolloniano vide Adn. exeg ad Βnem libr lI. hoc quoque loco videtur praecipiendi, docendi vim habere et Apollonius dicere introductionem praeceptam, quia illic elementa aliqua intro- dneendis discipulis praecepta erent. ceterum ad hanc patris isagogen Herodia- nus commentarium scripsit teste P 143, 3. - 7 καθ’ ἔνα ϲχηματιϲμόν, quod signifcare idem solet ac sne uRa μαmae mutatone (vide Adn. ex. ad 451, 13"/> huios ed.), hic dicitur de copulatione synthetica. ἔνθεν κατὰ τοῦτο. cum pleonasmo cr 410, 6 hoins ed. 1θ -11 δι’ ὦν -προθέϲειϲ: pibus εἰ, ut co- goscamus pprposutiemes αpposttαs esse. - I1 ἐδείξαμεν: B18, 14 seqq.) [*](Ans. οmrr., mscs. sos. m Ab. Β prius πότε] τοτεA. , cotrA λόγου om b cum Xa ( 6 προκειμεναιϲ A, προειρημέναιϲ b cum ms απεδεινυτο A, κ add A, ἀπεδείχθη bd cum xa ( 4 anteἰδίᾳHSchneider eomm.p 19E5 οὐκ inserit el. 9.15. 17.20, sed ἰδίᾳ bic idem valet quod κατὰ παράθεϲιν (cfr κατ’ ἰδίαν 332, 16), atque αὐτὸ μόνον referendum est ad ἀναμεμεριϲμέναι τ. πλ. πτ., non ad αἰ προθέϲειϲ. vide Aαgum καὶ iubet deleri Schneider l. l. 650, qua tamen coniunctione optime copulari possunt diverses eiusdem rei signifcationes |θ υπαγορευμενη A 8 παρετθεντο poscit Schneider l. l. propter antecedentia αἰ προθέϲειϲ παρε- λαμβάνοντο. at snbδaudiri potest ἡ πρόθεϲιϲ. vίde exempla variationis nometi apud ApoHlonium in HSehneideri commentario 14 β 16 εχονται A. , αἱ in ων motait A2)

    488
    ὅτι αἰτιατικὴ ἐγκειμένη ἐϲτὶ μετὰ τῆϲ διά προθέϲεωϲ, καὶ οὐχ ὁ ὅτι ϲύνδεϲμοϲ, ἐπεὶ κἂν πάντωϲ ἕν μέροϲ λόγου καθειϲτήκει, καθάπερ ἔχει καὶ ὁ ἐπεί παραϲυναπτικὸϲ ϲυγκείμενοϲ ἐκ τοῦ εἴ ϲυνδέϲμου καὶ τῆϲ ἐπί προθέϲεωϲ, ὥϲ φηϲι καὶ Ποϲειδώνιοϲ.

    Εὔλογον δὲ κἀκεῖνο προϲθεῖναι. εἶπερ ϲυμφέρεται κεὶ τὰ ἐπιρρήματα τοῖϲ ῥήμαϲιν καὶ. τούτων μία ϲύνταξίϲ ἐϲτιν ἁπάντοτε, δῆλον ὡϲ τὸ αὐτὸ ἀναδέξεται τῷ 338 b πρὸϲ ὃ φέρεται. εἰ δὲ αἱ προθέϲειϲ μετὰ τῶν ῥημάτων ἔν μέροϲ λόγου, καὶ τὰ ἐπιρρήματα ταὐτὸν ἀναδέχεται, ϲυνεπαγόμενα τὴν πρόθεϲιν ἐπὶ τὰ ῥήματα.

    [*](Refutantur el, 10 qui paepositiones eum adverbiis sola synthesi copulari ideo negant, quia loqui licet απὸ τοῦ τῦν, ἀπὸ τῆς αἠμιρον, similis.)

    Εἰκόϲ τινα φήϲειν ὡϲ ἡ ἐγγινομένη ἐπ’ ἐνίων ἐπένθεϲιϲ τοῦ ἄρθρου τὸν προκείμενον λόγον διαβάλλει· «επῶϲ γὰρ τὸ ἡνωμένον τῆϲ προθέϲεωϲ παραδέξεται τὴν ἐπένθεϲιν τοῦ ἄρθρου, ὅπου γε καὶ τὴν ἐν τοῖϲ ὀνόμαϲιν ἀμφιβολίαν ἡ τοῦ ἄρθρου ἐπένθεϲιϲ ππεριέτραφε τῷ μὴ [*](μaovν. ψ 6θ. Atone hoc quoque addendum est. εἰ adverbia ad vειba pertinent verbaque semper uno eodemque modo cum praeposifionibδus copddlantur, apparet adverbia quoqne hono modum acceptura esse. etqui veιbοa eum praepo- sitionibus sola synthesi iunguntur. ἀgo idem accidet adverbiis, quae praepo- sitionem artissime sibi adnexam secum ad verbδum ducat.) [*](AAaανκ. β 67. Verisimile est dicturum esse quempiam, utilitatem sorum. quae modo difimus inde apparere, quod inter nonnuha adverbia et praepo- sitiones aruiculus interponi possit. εεi enim praepositio cum adverboio - inquiet - synthesitantum coniuncta esset, prohiberetur ila interpositio, sicut prohibδeux in παρανόμου st similibδus, quando has syntheticse, non parathefcae copuationes sunt ubi si interponiturarticulus,exclusa estdobitatio utrum παρανομου symtheis) [*](τssrκ xv Ans exso 4 Ποϲειδώνιοϲ procul dubio idem est, cuine Hibrum περὶ ϲυνδέϲμων citat Ap. de coni. 214, 4, fortasse is qui ὁ ἀναγνωϲτϲ Ἀριϲτάρχου appellabstor. vide ΒSchneideri comm 217 ad 214, 4. 12 - 13 τἡν ἔν τ. ὁ. ἀμφιβολίαν περιέγραφε. ct 311, 10-12 περιγράφειν, nt saepe apud Apollo- nium, habet eximendi, excludendi vim: vide HSchneideri comm 141 ad 121, 19 et synt. 120,10.121, 5.162, 4 et 11. 337,2. de adv.121,20.) [*](μns. ouτ., mscs. sos. 1x Ab. 2 καθιϲτηκει A β Β παρα ente ϲυναπτκὸϲ om A b cennmerunt addmmdum esse iam Sοpb. vel ΒBebode atque Lersch Sprsch- phil. d. A. ll 40: nam Apollonio ut Lionysio Thraci ϲυναπτικοὶ ϲύνδεϲμοι sunt coniunctiones condicionsles (ide 132, 10 εἰ 18 et Lion. 91, 2 .), ἐπεί ἐπειδή vero ab utroqne appehsmtur ϲύνδ. παραϲυναπτικοί (de coni. 234, 14 et 15 et Dion 22. 2) ἐκ του] fol90vA β ὃ prius καὶ ortum censemus exastecedenti ταί 6 τῷ] τὸ A, corr Soph. Β an ἀναδέξεται 7 pro ἐπ AHumann fugitat ὡϲ. vide A gum. 12 τήν ἐν om A. in contextu, sed supra add ipse pr. m. 1ξ περιέγραφε τῷ bo, περιεγραφετο τὸ A , A posterius τὸ mutait in τϲυ. stque περιεγράφετο τοῦ exhibet ms, περιέγραφε τοῦ vοlmt HS8chneider comm. ae elo nobis locum per litteras interpretatus est: ubi articude aa3rpomtto fκὅ- tatioem quae ln nom mibss es semeg64 a5 ea re, quod azetedlzs apere nam cma- luιt das Eaeesdλmtreem des Artieels sλledt edem Xe el age een dr Tat- 3mehe, da6 die Rτἄpoe ton rαumliλ srλt mit dem andem ἶΓχct εεena est. nobis πidetnr ant Hekkeri scriptαa probenda esse aut musndum esse τὸ τοῦ in ὑπὸ τοῦ. ide Argum.)

    489
    ἡνῶϲθαι τὴν πρόθεϲιν, παρὰ τοῦ νόμου, παρὰ τοῦ φέροντοϲ [*](332 s) τοιοῦτον οὖν καὶ τὸ ἀπὸ τοῦ νῦν, ἀπὸ τῆϲ ϲήμερον, ἀπὸ τῆϲ αὔριον».

    Ἕcτι δὲ καὶ πρὸϲ τὸ τοιοῦτον φάναι ὡϲ παρυφίϲταται ἐνίοιϲ τῶν ἐπιρρημάτων ἡ πτωτικὴ ἔννοια, ἐφ’ ἧϲ τὰ τῆϲ ϲυντάξεωϲ τείνει. ἐν γὰρ τῷ ϲήμερον ἔγκειται ἡ ἡμέρα, οὐκ ἔχουϲα ἀναϲτροφὴν πρὸϲ τὸ ϲήμερον. (οὐ γὰρ εἶ τι ἡμέρα, τοῦτο καὶ ϲήμερον, ἐπεὶ ϲυντείνει καὶἐπὶ τὸ αὔριον καὶ ἐπὶ τὸ χθέϲ, ἅπερ πάλιν ἐγκειμένην ἔχει ἡμέραν, ὥϲτε πάλιν, εἶ τι ἔϲτι μὲν αὔριον ἢ ἐχθέϲ, τοῦτο ἐπιδέχεται καὶ τὴν ἡμέραν, οὐ μήν, ὡϲ ἔφην, κατὰ ἀναϲτροφήν.) ὁ αὐτὸϲ λόγοϲ καὶ ἐπὶ τοῦ νῦν· πάλιν γὰρ χρόνου ἐϲτὶ τοῦ γενικωτάτου ἐμπεριεκτικόν, οὐ [*](339 b) τέμνον τὸ ἐπιμεριζόμενον τοῦ χρόνου, διῆκον μέντοι δι’ ὅλου, ὡϲπερεὶ γενικὸν ὄνομα.

    Ἐὰν οὖν ὡϲ πρὸϲ τὸ ἐγκείμενον τῆϲ ἡμέραϲ τὰ τῆϲ ϲυντάξεωϲ ἐγγίνηται, πᾶϲα ἀνάγκη τὴν μὲν πρόθεϲιν νοεῖν κατὰ παράθεϲιν, ἐπεὶ κατὰ πλαγίαϲ ὀνόματοϲ φέρεται, καὶ πᾶϲα ἀνάγκη τὸ [*](an parathesis sit, qnoniam interiecto a ticullo praepositio cum nomine aperte non coslnit hnins autem generis smnt etiam ἀπὸ τοῦ νῦν, ἀπὸ τῆϲ ϲήμερον.») [*](Aaαvκ. β θΒ. Cuibus opponenda haec sunt. ln nonnulis adverbiis notio nominalis inest, ad quam pertinet illa articuli adiunetio, velut in ϲήμερονadverbio inest ἡμέρα nomen. neque ero in ἡμέρα nomine inest ϲήμερον adverbium, cum. non omnia ϲήμερον fsnt, de quiibδus ἡμέρα nomine utimur: nam etiam in αὔριον et ἐχθέϲ adverbiis est ἡμέρα nominis notio. eadem ratio νῦν adverbii est, quod. gεnerslem temporis notionem in se continet.) [*](Asevκ. θ8. lam praepositio ϲήμερον adverbοio praemissa in ἀπὸ τῆϲ ϲήμερον verbis si ad ἡμέρα nominis notionem spectat, quam adverbium in se con-) [*](rxsrm. er Ans. exso. ἁ ἀναϲτροφήν. cfr 245, 15 et ἀναϲτρέφειν 116, Β. - 1θ χρόνου τοῦ γενικωτάτου. cvr de adv. 123. 16: τὰ χρονικὰ ἐπιρρήματα ϲυμφω νοθϲαν τοῖϲ τοῦ ῥήματοϲ χρόνοιϲ ποιεται ϲύνταξιν, οἶον τὸ ἐχθέϲ παρψχημένῳ ϲυντετξεται . . . τὰ μέντοι οὐ διορίζοντα τὸν χρόνον, κοινὴν δὲ παράταϲιν δη- λοῦνπτα τοῦ παντὸϲ χρόνου, ϲυμπαραλαμβάνεται κατὰ πάντα χρόνον, ὡϲ ἔχει τὸ νθν ἐφρόνηϲα, νῦν φρονῶ, νῦν φρονήϲω. Schol. Heliodori ad Dion. Thr. 96, 33 B. 936. 22 B. εἼ 5 δὲ χρόνου δηλωτικά, οον νῦν τότε αὕθιϲα. προϲτιθέναι δὲ τὸ γενικοῦ, ν’ ἤη ὁ λόγοϲ οὕτωϲ· τὰ δὲ γενικοῦ χρ. ϲημαντικά, οἶον νῦν τότε αὔθιϲ. ταῦτα γὰρ γενικὴν παράταϲιν χρόνου δηλοῦοι τὰ ἔπιρρὴ- ματα, οὐκ εἰδικήν τινα καὶ ὡριϲμένην. 12 ad ὡϲ πρὸϲ cfr Adn exeg. ad 40,12 haina ed. - 18 4 πᾶϲα ἀνάγκη -φέρεται. praepositiones emim semper παρα- θέϲει, non ϲυνθέϲει, adionctae semi obliquis, nisi obliqui fexiones sunt nomina- fvormm compoditorum.) [*](μAns. e r, mscs. scs. is Ab. 4 ἐφ’ ἤϲ] Sylb.: μortasse comgruεntius ἐφ’ ν ut mox ϲυντείνει ἐπὶ τὸ αὔριον, quam mutationem iam in ng ascripserat Hllebode ac probatEayser. at vide ϲυντείνειν ἐπὶ c gen. supra 152, 19 et de adv. 123,24: ὁ αὐτὸϲ λόγοϲ ϲυντεινέτω ἐπὶ πάντων τῶν τοιοότων β B ἐν γὰρ τῷ ϲήμερον Soph. vel Hllebode et b, ὲν γαρ τὸ ϲήμαινον (sic) A, ἕν γὰρ τὸ ϲημαινόμενον ms αναϲτροφην etiam A, sed ϲτροφ ab A~ in ras, emb ϲτρ erat ϲο vel ϲα, sub οφ quid foerit non iam licet cognoscere 6 ἡμέρα] an ἡμέραϲ, scil γίνεται f 7 ultorum καὶ om A. χθέϲ] an ἐχθέϲ ut infra 8 et de adv. 123.187 ibidem p147, 7-23 probatur χθέϲ factum esse ex ἐχθέϲ β Β εχθεϲ A, χθέϲ b Β κατ’ b 14 πλαγίαϲ] πλαγίου Ellebode)

    490
    ἄρθρον προϲτίθεϲθαι, ἵνα τὸ ὑπακουόμενον πτωτικὸν νοῆται. ἐξαίρετοϲ γὰρ ἡ τῶν ἄρθρων παράθεϲιϲ ὡϲ πρὸϲ τὰ πτωτικά, ἐπεὶ πῶϲ γινώϲκει τὸ ϲήμερον τὸ τῆϲ ἄρθρον καὶ θηλυκὸν ὂν καὶ γενικῆϲ πτώϲεωϲ καὶ ἑνικόν, τῶν ἐπιρρημάτων οὐδὲν τοιοῦτον ἐμφανιζόντων (ἔϲτι γοῦν οἶϲ οὐδὲ παρυφίϲταταί τι τοιοῦτο πτωτικόν, ἅ δὴ καὶ ϲτέρεται τῆϲ τοιαύτηϲ ϲυντάξεωϲ, ὡϲ ἔχει τὸ ἀποδίϲ, ἀποτρίϲ.) ἐπάνω, ὑποκάτω

    καὶ ἀνάπαλινδὲοὐ γινώϲκει τὴν παράθεϲιν τῆϲ προθέϲεωϲ κατ’ ἰδίαν, 333s εἰ μὴ πρότερον προϲγένοιτο ἡ τοῦ ἄρθρου παράθεϲιϲ, καὶ μόνωϲ ἐπὶ τὸ ϲυνυπακουόμενον φέρεται, ὡϲ ἔχει τὰ τοιαῦτα, ἐν τῇ αὔριον, ἐν τῇ ἐχθέϲ· ἅπερ οὐκ ἄν τιϲ ἐπινοήϲειεν δίχα τῶν ἄρθρων ἀποφήναϲθαι, καθὸ αἱ πρόθεϲειϲ μόνον ἐπὶ τὰ πτωτικὰ ἐφέροντο, οὐ μὴν ἠδύναντο παρακεῖϲθαι τοῖϲ ἐπιρρήμαϲιν· οὐ γὰρ οἶόν τε φάναι ἐν ϲήμερον [*](finer, non potest non apposita esse, quia ad obliquum casum speetst, ac debet articdlus addi, ut cogitetux simul nomen. nam articuli proprium est, casoslibus vocibus addi, ϲἡμερον voci vero et similibus nulle communio est cum articuo, quippe qni feminini generis, genetiτi casas, singularis numeri sit (si ἀπὸ τῆϲ ϲήμερον dicimus), quae omnia adverbiis numquam denotentur. (semi quidem ad- verbia, quae nullum hoinsmodi casuale in se continentideoqnstεlisconstrnetionis, qualis est ἀπὸ τῆϲ ϲήμερον, expertia sunt, velut ἀποδίϲ, ἀποτρίϲ).) [*](μaovκ. β 76. nec magis, quam articulum, appositionem praepofitionis noir ϲἡμερον adverbδium, nisi prius articlus appositus est. nam is ad nomm, quod sobauditur, pertinet, si loquimux ex. gr. ἐν τῇ αὕριον, ἐν τῇ ἐχθέϲ. quae nemo audeat sine ariculo profειre, quia praepositiones, ut vidimus, casuslibns tentum apponi possnmt, sdverbiia nequeunt. nam ἔν ϲήμερον dicere non licet.) [*](ssrκ. er Ans. exse. I ὑπακούεϲθαι et l. Β ϲυνυπακούεϲθαι de vocibus quae ἔξωθεν i.e.cogitando supplentur, v Adn.ex.ad Β4,1 huius ed. 2 πῶϲ γινώϲκει nuHα necemtmdo, auΒα eommueto ntercedst inter ϲἡμερον et articulum. clx 144,25. 224, 22 ac mox Hin. 7 saepias ita ab Apollonio εἰδέναι usmpatur, de cuius usu vide Adn. eseg. ad 89. 3 huius ed. et indicem graecum. - θ ad ἀποδίϲ vide Adn ex ad 834, 9 hoins ed de ἀποδίϲ et ἀποτρίϲ Lobeck Elem. psthol. I 621: ἀποδίϲ et qnod Apodlωius sφctim modo aftig~0t ἀποτρίϲ quo loco reperanfur tgmο- ramus, sed legimus sane εἰϲ δίϲ . ..εἰϲ τρίϲ . . . ἐπὶ τρίϲ. - 7 κzὶ ἀνάπαλιν δὲ κτλ.artissime cohaerent cum eis quae antepsrenttbesin leguntur. - οὐ γινώϲκει. Ex adeerδa ahena sen4 α5 apeposttee peruepoettιenπts, ιnen admittunt παράΕεϲν. Β B, scil τὰ ἄρθρα: pronommm relativum referendum est ad antecedentem singdlarem τοῦ ἄρθρου. vide de numeri vεciatione HSchneideri comm. 14. - 1θ uae nemo cogtαeert (audeat) stne arfiμhis dicere. 11 ἐφέροντο εἰ ἡδύναντο praeterita posita sunt, quia haec antea Ap. demonstraverat.) [*](Ans. cur., mem. scs. 1s Ab. αρθον A. νοειται . β Β ἄρθρον bia scriptum in A, semel lineis οbliqnis inductum ab A 5ν post θηλωκὸν add DΙhlig 4 ενικων A | τοιούτων Ἐϲ , corr A εϲτινουν A , prius ν in γ mutavit Α ψ 4 6 ἔϲτι -ἀποτρίϲ, quae ps enthesis signis inclusimus, aptius legerentur fn pag. seq. l. 12 post ϲήμερον B τοιοῦτον b (τηϲ τοιαυτηϲ] fol uIr A 6 ἐπάνω ὑποκάτω delenda esse quia cum § 1 pumant, iam. RSctneiderr vidit comm. 193 ψ 8 5] c mg:Pδrt.5 β 10 χθέϲ b cum εἰ m*)

    491
    οὐδὲ ἐξ αὔριον.

    Ὁ αὐτὸϲ λόγοϲ καὶ ἐν τοῖϲ τοιούτοιϲ, ἐν τῷ ὑποκάτω, ἐν τῷ ἐπάνω· πρὸϲ γὰρ πάλιν τὸ ἐγκείμενον τοῦ τόπου [*](340 b) ἡ τοῦ ἄρθρου παράθεϲίϲ ἐϲτι μετὰ τῆϲ καταρχούϲηϲ προθέϲεωϲ ἐν παραθέϲει. δι’ δ καὶ ἐν τοῖϲ μεριϲμοῖϲ χρὴ νοεῖν τὴν μὲν προτέραν πρόθεϲιν ἐπὶ τὸ ἐγκείμενον τῆϲ δοτικῆϲ μετὰ τοῦ ϲυνόντοϲ ἄρθρου ἐν παραθέϲει καθίϲταϲθαι, τὴν δὲ δευτέραν κατὰ ϲύνθεϲιν οὖϲαν τοῦ τοπικοῦ ἐπιρρήματοϲ.

    Δείκνυται ἄρα διὰ τοῦ τοιούτου ὡϲ τὸ ἀπεχθέϲ οὐ δύναται προϲλαβεῖν τὸ ἄρθρον, ὅτι ἐπὶ τὸ χρονικὸν ἐπίρρημα φέρεται· ἕν γὰρ μέροϲ τοῦ λόγου. τὸ μέντοι ἀπὸ τῆϲ ἐχθέϲ ἰδίαϲ ϲυντάξεωϲ ἔχεται, τῆϲ πρὸϲ τὸ ἐπιφερόμενον ὄνομα, ὅμοιον καθεϲτὼϲ τῷ ἐκ τῆϲ ϲήμερον ὃ οὐ πάντωϲ κατ’ ἐπένθεϲιν τὴν τοῦ ἄρθρου ἐγεγόνει· οὐ γὰρ ἦν τι ἐκ ϲήμερον. —Τῆϲ τοιαύτηϲ οὖν ἀποδείξεωϲ, ὡϲ ἔφαμεν, ἐδέετο ὁ προκείμενοϲ λόγοϲ ὑπὲρ τοῦ πιθανώτερον τὸν ἐπιμεριϲμὸν γίνεϲθαι.

    [*](Aaαvν. β 71. Mec elia loquendi ratio est, si dicimus ἐν τῷ ὑποκάτω, ἔν τῷ ἐπάνω, nbi articulus et apposita praepositio ad nomen locale, quod subδandi- tur, referuntur. quocirca si singulae partes enuntiati, in quo ἐν τῷ ὑποκάτω vel ἐν τῷ ἐπάνω occurrit, inter se dividuntur et distribuantur, intellegendam est priorem praepositionem nna cum arfieulo appositam esse et pertinere ad dativum nominis, qui mente supβlendus est, alteram (ὑπό, ἔπί) compositam esse cum adverbio locali (κάτω, ἄνω).)[*](Aaαvκ. β 72, Patet igitur ex sis, quae modo de ἐχθέϲ adverbio coniuncto cum praepositione articuloqne diximus, in medis ἀπεχθέϲ voce quidem addi articulum non posse, quia hic praepositio ad adverbium temporale pertinet, quocum in unam vocem coaluit, sed ἀπὸ τϲ ἐχθέϲ dici posse, quia in his verbis praepositio ad nomen quod subaudimus refertur, nient in ἐκ τῆϲ ϲήμερον, quod articolo interponito carere nequit. - Hac mopositione opus erat, nequis dubitaret, quin in ἐπάνω, ὑποκάτω, similibοus praepositio cum adverbio synthesi, non para- theεi comuncta esset.)[*](aser. xx μns. exso. Β παρόθεϲιϲ priore loco adlectio est, altero opponitux compositioni. 4 μεριϲμοῖϲ. de hoc μεριϲμόϲ et ἔπιμεριϲμόϲ nominum usa egit Lehre Herod. 424seq. - 7 ἀπεχθέϲ. exemplum huius vocis attuHit Lobecϲ* Elem path l 630 ex Anthologia XI 35,4, sed in dues voces divisum: ἀπ’ἑχθέϲ. 8 ὅτι-φέρεται. haec verbδa inteHegi nequeunt nisi ex entecedentibus (lin. 4 et 6) cogitendo suppletur ἡ πρόθεϲιϲ. 10 ἔπφερόμενον. exspectatur ὑπακουό- μενον, nec umquam sias sb Ap. ἔπιφέρεϲθαι usurpatur de eis verbοis, quae non dicendo, sed cogitando adiciantur. -12 ἔφαμεν: 386, 27.)[*](Ans. cvr, usϲs scs. 1m Ab 1 ἐP etiam A exbibet (de quo Βekker ora- vit), sed cs pro ἐξ habent ἐν | B εϲτιτ om A. . add A 4 πρόθεϲν Βllebodε et Lehre Mus.rhen.nov. 127 (Βerod. 424) et Schneider 2. f A. 1843 p650, παράθεϲιν Abo 1 Β - -θ fortasse ente ἐrί τὸ intercidit ὅτι et καθίϲταϲθαι ex καθίϲταται oftum est 1 7 αρα in ras A, quid A scripserit cerni nequit ἀπεχθέϲ vocis 5 ultimas litteras scr. A in ras, quid A scripserit non liquet , ξeur τοῦqnodA praeboεt,bοretinet,delendnm sit.docetAdn.cr ad482, 7huinsed 10 καθεϲτὼϲ] καθεϲτὸϲ b. videAdn.crit.ad 290, 7 huius ed. | 10-13 καθεϲτωϲ-- πιθανωτερον em A ,add Ain ng 1 11 οὐ expunxit Dhlig, HSchneider servatita. interpretatus: εeelcἔe Pergsndungἔeinesteegs eret durch die Eosscἔiebung desArtἔes emtstandem ist: dens ein ἐκ ϲήμερον ga5 es mseht in ng m’ pao οὐ conicitux δὴ)
    492
    [*](De ἰξαίψνης adverbil origine.)

    Ἑξῆς διαληπτέον καὶ περὶ τοῦ ἐξαίφνηϲ, πότερον ἥνωται [*](c.XII. 334s) καἰ τύποϲ ἐϲτὶν ἐπιρρηματικόϲ, ἢ ἐκ προθετικῆϲ ϲυντάξεωϲ ἐπιρρήματοϲ ἔννοιαν παρίϲτηϲι, καθάπερ ἔϲτιν ἐπινοῆϲαι ἄπειρα τοιαῦτα, οἰϲ καὶ ἀντιπαράκειται ἐπιρρήματα τὴν αὐτὴν ϲχέϲιν ϲημαίνοντα, εἰϲ οἶκον ἀπέρχομαι — οἴκαδε ἀπέρχομαι , ἐξ οἴκου παρεγενόμην —οἴκοθεν παρεγενόμην, ἐν οἶκῳ ϲε μένω —οἶκοθί ϲε μένω. ταύτηϲ τῆϲ ϲυντάξεωϲ ἔφαμεν καὶ τὸ

  • οἶκον δ’ ἐϲελεύϲομαι {Ζ 365}
  • [*](341 b) ὡϲ πρὸϲ τὸ οἴκαδε, ἀποδείξαντεϲ ὡϲ δύο μέρη λόγου ἐϲτὶν τὸ οἶκον δέ. καὶ δὴ τὸ προκείμενον μόριον διὰ τὸ ἐπακολουθῆϲαν πάθοϲ τῇ φωνῇ οὐ προφανῆ τὰ τῆϲ ϲυντάξεωϲ κατέϲτηϲε, τῶν οὕτω γινομένων ἁπάντων κατ’ οὐδένα τρόπον ἐπιϲτάϲεωϲ τυχόντων, καθάπερ πρόκειται. —

    παρὰ δὴ τὸ ἀφανήϲ ὄνομα ἀπετελεῖτό τι θηλυκὸν κοπτὰ παρώνυμον ϲχηματιϲμόν, ἀφανία καὶ ἀφάνεια. διϲϲὰ γὰρ τὰ τοιαῦτα, εὑϲεβήϲ εὐϲέβεια, ἀφ’ οὗ πάλιν τὸ [*](Aaαvκ. β 7ξ. Deinde disserendum est de ἐξαίφνηϲ voce, urum uma vox eit formae adverbislis sn sensum tantum adverbilem habδeat, sed revera it con- sructio praepositionalis, ut innumerae huiusmodi eonstroctiones inveniantur, iuzta ques usm1psntur adverbia eundem indicantia habitum: εἰϲ οκον-οἴκαδε, ἐξ οἴκου -ὁκόθεν (eademque ratio intercedit inter οχονδέet οκαδε). ommia sia huius gmeris exempla aulam dnbitstionem habent, sed parum appsrεt, quomodo ea vox, de qua nunc sermo est, (ἐξαίφνηϲ) constructa nit.) [*](Asvκ. β ~4. estautem ἐξαίφνηϲhoc modo ortum. aboἀφανήϲnominederivata. sunt ἀφανία et ἀφάνεια (duplex enim forma denominativorum ex nominibδus in ηϲ desinentibus fagi solet). ab ἀφανία autem exoriebatur praemissa ἔξ praεpo-) [*](rssrm. er μns. exzo. 7 ἔφαμεν: 333. 25. - 11 post τῶν memte sopβlmn - dum est ἅλων. - 14-p 498, 6 eft Arcad. p 220, 23 Schn. (Βerod.I 5s1.23Lts): Τὸ ἀπὸ τῶν εἰϲ ηϲ ὀξυτόνων διὰ τοῦ ἐϲ παροξύτονα (Lix recte προπαροξύτονα) ϲυϲτέλλει τὸ α, προπαροξύτονα (Liz παροξύτονα) δὲ ἐκτείνει εὐϲέβεια καὶ εὐϲεβία, ἀμέλεια καὶ ἀμελία, ϲυνήθεια καὶ ϲυνηθία. Choerob. orthogx. (qui ipse quoque Herodianum exscripsit) Aῦ D 182.10: τὰ ἀπὸ τῶν εἰϲ ἧϲ βαρυ- τόνων εἰϲ oῦζ ἐχόντων τὴν γενικὴν γιτνόμενα θηλυκὰ διὰ τοῦ ῖ γράφεται καὶ διὰ τῆϲ ἕῖ διφθόγγου· διὰ τοῦ ῖ μὲν παροξυνόμενα, διὰ δὲ τῆϲ διφθόγγου προπαροξυνό- μενα· οἶον αὐθάδηϲ αὐθάδουϲ αὐθαδία καὶ αὐθάδεια, κακοήθηϲ κακοή- θουϲ - κακοηθία καί κακοήθεια, ϲυνήθηϲ (υνήθουϲ - ϲυνηθία καὶ ϲυνή- θεια. Theognost Aῦ ll 105,1 -. ac Περὶ ποϲότητοϲ A IΙ 298, 22: τὰ περὶ lege παρὰ) τὸ παθοῖν καὶ μαθεῖν διφοροῦνται ii. e. desinunt et in ϲῖx et in ία), καὶ προπαροξύνονται ϲκαὶ παροξύνονται). ὁ δὲ πολιτικὸϲ διὰ τοῦ ῖ· οἶον ἀπάθεια ἀαα- θία, εὐπάθεια εὐπαθία, εὐμάθεια εμαθία, ἀναίδεια ἀναιδία.) [*](Ans. mir, naam. som. x A b. 1 xo6 A~, τῶν A εξεφνηϲ ἄ, αἱ supra ε scripsit A 2 επιρρηματικοϲ A b, ϲ in ν mutavit A 3 ἔννοιαν] ἐν A, νοιαν supra add Ao 5 οκαδε ἀπέρχομαι om A, add b cum Porto | 6 οικοθι A, οἴκοι ~εb. err 333, 25. de adv.192,16 et |206, 5 6 9 oῖκοθί (ε -δύο] οΓκοι ϲε μένω ἀπεδείξαμεν ὡϲ δόo 1 12 ἐπιτάϲεωϲ Am s, corr Sophinnns καθάπερ] κα in res A vel A 13 δητο in raa A, A videtur τοδη scripsisse αφανηϲA, ἀφανέϲ b cum αποτελειτο ’,prusοcorrinε A κατὸ] fol 91v A)

    493
  • εὐϲεβίη τέθνηκεν {fort. Callimachi, frgm.519 Schn.},
  • εὐμάθεια, ἀλλὰ μὴν καὶ εὐμαθία,
  • εὐμαθίην ῥτεῖτο διδοὺϲ ἐμέ { Callimachi epigr. 49 Sehn.,
  • Anth. Pal. VI 310, I 397,12 Stadim}.
  • οὕτωϲ ἔχει καὶ τὸ
  • ἀδρανίη τόδε πολλόν {fort. Callimachi, 520 Schn.}.
  • παρὰ δὴ τὸ προκείμενον ὄνομα παρείπετό τιϲ ϲύντοξιϲ ἐκ γενικῆϲ πτώϲεωϲ τὸ ἐξ ἀφανίαϲ, ὡϲ καὶ παρὰ τὸ αὐτόϲ πάλιν τι ἐγένετο θηλυκὸν ἐξ αὐτῆϲ κατ’ ἐπιρρηματικὴν ϲύνταξιν· ἐξ αὐτῆϲ ἴωμεν πρὸϲ Διονύϲιον. περᾶ δὴ οὖν τὴν προκειμένην ϲύνταξιν ϲυγκοπὴ [*](335s) μὲν διὰ τοῦ α κτὰ μέϲην ϲυλλαβὴν ἐγίνετο, μεθ’ ὑπερβιβαϲμοῦ κατὰ τὸ ἄρχον μέροϲ τοῦ παραλήγοντοϲ i, δ δὴ καὶ ατιον ἦν τοῦ εἰϲ α καταλήγειν τὸ μόριον. καὶ φαίνετάι ὅτι ἀναγκαίωϲ καὶ τὸ λγον α [*](342 b) μεταλαμβάνει εἰϲ τὸ η, τοῦ αἰτίου τῆϲ λήξεωϲ ἀφιϲταμένου κατὰ τὸ περβατόν· καὶ οὕτω τὸ ἐξαίφνηϲ ἀποτελεῖται.

    Οὅτε δὲ τὸ α [*](ditione ἐξ ἀφανίαϲ, hinc deniqne ἐξαίφνηϲ eiecta e medio nomine α vοcsli, riecta in antecedentem syhabam ι vocali, α fnsli in η mutata, quia discesserat ex fne id, quo α vοcslis fagitabatur.) [*](μααvκ. β 7Β. Msc mirum est quod α vocalis ex medio ἐξ ἀφανίαϲ eiecta est, cum idem passe sint ϲπάργανον, ἕδνον, τέκνον, δάκνω, Ἐριχθονίδαι nec) [*](rzerrε. zv Ans sxxe. H sentmmtia horum verborum, quae Hecket, Hαgh, Oξehneider CεlHimacho xibuerunt, concinit cum Theogmidis1141seq. - Β post ἐμέ εεquunturapud ϹεlL.:ϹμοϲὸλίκκουΤeϲΜούϲαιϲ. - 6 videAdn.erit. - ξἐξαύτῆϲ. cfr Antiattic. BA I 94, 7: ἔξ αὐτῆϲ νr τοῦ παραχρῆμα. Κρατνοϲ Δηλιάϲν, et Hesycbδ. ἔξαυτῆϲ παραυτίκα, et Philo de mutatione nominum § 141, III 180,21 endgmd: τὸ ὲξ αὐτῆϲ (Θen. 17, 16) μηνυτέον. μὲν οὖν τὸ ἔξω γινόμενον αὐτῆϲ ἐδέξαντο . . . οἱ δὲ τὸ παραυτίκα, τάχοϲ. ῖϲον γὰρ ἕναι τὸ 4ξ αὐτῆϲ τῷ παραχρῆμα, εὐθύϲ, ἀπυπερθέτωϲ, ἄνευ μελλήϲεωϲ. vide LobδeeHdii Phryn. p 47**. in Elem.path. 400 adn. 28 idem emmset Apohonio ὲξ αὐτῆϲ unam vocem fuisse: nem eomofertmr cuz ἐξαίφνηϲ, quod e partεr cum cass patrico compostfum diet κατ’ ἐπιρρηματικὴν ϲύνταξιν. at revera non cum ἐξαίφνηϲ confertur ἔξ αὐτῆϲ, sed cum ἐξ ἀφανίαϲ, neque e κατ’ ἐnπιρρηματκὴν ϲύνταξιν verbis colligi potest, ἐξαυτῆϲ exApolonii sententia sexibendum esse. -144 μεταλαμβάνει. vide Adn. crit.) [*](AAnz. mr, mscm. sem. im Ab. 1 ευϲεβη A , ι add A β 3 ητειτο A ~, post η add ι A 1 6 αδρανη A~, ι add A τόδε πολλόν b, τοδεπολλον A, τὸ δὲ πολιὸν πm, τόδε πολιόν s, qui conicit sobaudiemdum esse ἔλαβε δέμαϲ vel simile quid, πόδε πολλ5ν OSehneidex (7 post δὴ add οὕν bd. quod enim in adnota- fSone Βekkeri legimus: οὖν acceseit ex A, id dicere debebat non de hoc loco, sed de lin 10 β 8 αφαuπιηϲ] A, sedιηϲ in ras A | αὐτοϲ hlig, αυτηϲ A. ubi η ex ι factum ab 1pes pr. m., αὐτῆϲ b cum β 16 Διονύοον] ῦ A in ras, A. videtur scripsisse ν pro υ οὖν om b, quod in A a pr m. supra scriptum εεt 11 ὄι5 deleri iussit HSchneider lD 59e 12 τὸ] in b typothetae εrore τὰ om ἄϲ , add A ψ 13 μόριον ιον in ras A | μιγον A. , cogr A ~ 14 μετα- λαμβάνει in μεταλαμβάνεται corrigendum est, nisi fote sobandiendum τὸ μόριον ut εobiectum 14 λεξεωϲ Am, corr Soph. 1 1Β εξεφνηϲ A , A supra scr. α)

    494
    ϲυγκόπτεϲθαι ξένον, ἐπεὶ οὕτωϲ ἔχει τὸ ϲπάργανον, τὸ ἕδνον, τὸ τέκνον, τὸ δάκνω, τὸ Ἐριχθονίδαι, ἄλλα μυρία· οὕτε μὴν ὑπὲρβιβάζεϲθαι τὰ ϲτοιχεῖα· τὰ γὰρ ἀπειρέϲια ἀπερείϲια. ἴϲωϲ δὲκαὶ παρὰ τὸ δόρυ ἡ δόρυοϲ γενική, ὅτε φαμὲν δουρόϲ· γόνυοϲ γουνόϲ· ἔφην δὲ ἐν διϲταγμῷ, μὴ ἄρα τοῦ γούνατοϲ καὶ δούρατόϲ εἰϲι ϲυγκοπαί.

    [*](magis mirum, quod ι vοesis ex paenultima syllaba in emtepaenddltimsm migravit. simile enim migrationis exemplum est ἀπερείϲια ex ἀπειρέϲια facum. atque fortasse etiam δουρόϲ et γουνόϲ ex δόρυοϲ et γόνυοϲ nata, nisi haec ex δούρατοϲ potius et γούνατοϲ ota sunt syncope.)[*](rxsrκ. er Ans sxze. I ϲπάργανον. Et. r. 14θ, 4: ϲπργανον· ϲπαράϲϲω ϲπαράγενον (Ι. ϲπαράγανον) κdὶ ϲυγκοπῇ ϲπάργανον. E 508,18. PM 22, 36. - ἕδνον. Et. r. 57, 2: ἕδνον· παρὰ τὸ ἥϲω l. ἤθω) ἡδανόν ἐϲτ καὶ ἀποβολ τὸ0 S ἡδνόν καὶ ἕδνον. ffδονται γὰρ τούτοιϲ αἰ γαμούμεναι. ἢ παρὰ τὸ ἔζω ἔδω ἔδομαι, ἐδανόν καὶ ἕδνον, παρὰ τὸ σιτίον εἰναι τοῦ παρέζεϲθαι καὶ παραμένειν τὴν νύμφην τῷ νυμφίψ. cfr Et. Plor. 98 EEiHler. E6 1e0, 43. EM s1ε, 40. -2 τέκνον. Ht. Or. 151, 5: τέκνον τέκω τέκανον τέκνον. e2 E6 524, 21. EM 750, 21. -- δάκνω. Arcad. 184, 20 Schm. (Βerod. I 451, 6 Lix): τὸ δfκνω βαρύτονον, ὅπερ ἀπὸ τοῦ δαγκάνω γέγονε κατὰ ϲυγκοπὴν. Ht. r. 49, 14: δάκνω παρὰ τὸ καίνω, ἐν ϲυγκοπῇ κνῶ καὶ ἐν ϲυνθέϲει δάκνω· τὸ ϲφόδρα καίνω. PE 245.2: παρὰ τὸ δᾶ ἐπτατικὸν μόριον καὶ τὸ καίνω, τὸ κόπτω, γίνεται δακαίνω ἔξ οὖ καὶ τὸ δαγκάνω ἀποβολῇ τοῦ ῖ καὶ πλεοναϲμῷ τοῦ γ εἰτα πάλιν ἀποβολῇ τοῦ ῖ καὶ. ϲυγκοπq δάκνω. Ἐριχθονίδαι. Herod. περὶ παθῶν, Epim. Hom. A I 422, 20 ΙI 239.18 Liz): τὰ ἀπὸ τῶν εἰϲ ὅϲ διὰ τοῦ ιδηϲ ποιὲ τὰ πατρωnυμικά, ηϲονίδηϲ Τανταλίδηϲ (inserenda hic: τὰ δὲ εἰϲ ιοϲ διὰ τοῦ ιαδᾳϲ ) ἐχρῆν ὄρα παρὰ τὸ Ἐριχθόνιοϲ Ἐριχθονιάδηϲ, ἀλλὰ καὶ κατὰ ϲυγκοπὴν Ἐριχθονίδηϲ. EM 210, 11: ot ποιηταὶ πολλάκιϲ ἀποβάλλουϲι τὸ ᾶ, οον Ἐριχθονιάδηϲ, Ἐριχθονίδηϲ. - ad οὕτε μὴν ὑπερβιβάζεϲθαι, supplendum ex antecedentibus ξένον. Β ἀπειρέϲια ἀπερείϲια. Herod. de cthor., Epim. Hom. AΟ I 22.26 (Ι 477.18 Lix): ἐκ τοῦ πέραϲ ὄπειροϲ ἀπειρέϲιοϲ, καὶ ἐν ὑπερβιβαϲμῷ τοῦ ἰῶτα ἀπερείϲιοϲ. 3 - 5 Choerob. in Theod. I 846,5 Β. 37e. 5 ~. (ex Herod. π.παθῶν, D 2e2, 4 Lte): δόναται τὸ γουνόϲ καὶ. δουρόϲ μὴ μόνον κοθ’ ὁπέρθεϲιν τοῦ ῦ γενέϲθαι ἀπὸ τοῦ γόνυοϲ καὶ δόρυοϲ, ἀλλᾶ καὶ ἀπὸ τοῦ γοῦναϲ γούνατοϲ καὶ δοῦραϲ δούρατοϲ κατὰ ϲυγκοπὴν γουνόϲ καὶ δουρόϲ. καὶ ἰϲτέον ὅτι κρeττόν ἐϲτι κατὰ ϲυγκοπὴν αὐτὰ λέγειν ἤπερ, ὦοπερ λέγει ὁ τεχνικόϲ (Theodosius), κο6’ ὁπέρθεϲιν τοῦ υ.)[*](Ans.omτ., mscs. scs. m Ab. I εδανον ἕδνον ϲπαργανον εκϲυγκοπηϲ ng. Lobeck ΒIl path.I 224 vult ϲπάργνον: Ee ϲπάργανον nugetεr Βeet rioκ 146, ἐ: ϲπαράϲϲω ϲπαράγανον καὶ ϲυγκοπῇ ϲπάργανον, ApoRonism cero dedecet. qmemad- mofum a φρύγω oerivafεm es4 φρύγανον, stc α ϲπἀργω οπάργανον. ro qao iE ϲπάργνον αlscuὸi inemtsse εidetμr 2 δάκνω Lobeck Erolegg. psth. 240, δfκνον Ab, δόκνυον ~m sed in ng ἴϲωϲ δάκνον, δάκνυον s, δάκρυον Porms. vide entim. 3 sm τὸ ϲτοιχεον 2 |post ϲτοιχεῖα add m ἐν διϲταγμῷ, sed expmmit hΙle- bodeq vero et b recepermnt ϲωϲ Βllebode et Lehre ad Herod. 112, Φϲ Aeεb. Sylbδnrg coniscit: ὧϲ δὲ καὶ παρὰ τὸ δόρυ ἡ δουρόϲ γενική, ὅτε φαμὲν δόρυοϲ δουρόϲ, ὡϲ γόvυοϲ γουνόϲ β 4 ὅγγκ A b, γε A γοθνοϲ aperto errore b BB γονατοϲ isio| καί δουρατοϲ A, δόρατοϲ καὶ γόνατοϲ b cum s)
    495

    Παρὸν δὲ κἀκ τοῦ ἀντιπαρακειμένου ἐπιρρήματοϲ τὸ πάθοϲ [*](Comparantur ἄψνω adverbii origo et vis cum ἴξαίψνης vocis orta sensuque.) ἐπιδεῖξαι. ἰδοὺ γὰρ παρὰ τὸ ἀφανήϲ ὄνομα ἦν ἀποτελούμενον ἐπίρρημα παρακείμενον ὁμότονον γενικῇ πληθυντικῇ τῇ ἀφανῶν, τὸ ἀφανῶϲ (ὡϲ καὶ εὐϲεβῶν – εὐϲεβῶϲ· ἃ δὴ ἔφαμεν ϲυνυπάρχειν καὶ ϲυντονοῦϲθαι ταῖϲ τοιαύταιϲ γενικαῖϲ). ἐφ’ οὗ δὴ πάλιν τὸ προκείμενον πάθοϲ ἐπακολουθεῖ. καὶ ἐπεὶ οὐκέτι ϲυνείχετο ὑπὸ τῆϲ ϲυνούϲηϲ γενικϲ διὰ τὸ ἐπακολουθῆϲαν πάθοϲ, οὐδὲ τὴν ταύτηϲ τάϲιν ἀνεδέχετο (ὡϲ γὰρ ἔφαμεν, ϲυνυπαρχουϲῶν τῶν γενικῶν ϲυνυπάρχει καὶ τὰ τοῦ τόνου). μετῄει οὖν εἰϲ βαρεῖαν τάϲιν, δεόντωϲ καὶ τὸ ϲ ἀποβάλλον. ἔϲΘ’ ὅτε γὰρ πάλιν ἡ τοιαύτη κατάληξιϲ μετὰ τοῦ προκειμένου τόνου καὶ τὸ ϲ ἀποϲτάντοϲ δὲ τοῦ τόνου ἦν ἔνδεκτον ϲυναποϲτῆναι καὶ τὸ ϲ, [*](343 b) καθότι καὶ τῶν εἰϲ ω ληγόντων ἐπιρρημάτων τὴν τάϲιν μετελάμβανεν, [*](Aaevκ. β 76. uam protulimus de ἐξαίφνηϲ voce senientiam, conf mere possumus efiiam comperata ἄφνω adverbii origine. ex ἀφανήϲ nomine natum* est ἀφανῶϲ adverbδium, quod eodem accentu atqοe ἀφανῶν genetivus profertur hoc autem smcope mutatum in ἀφνῶϲ, deinde in ἄφνωϲ et ἄφνω nem cum syncopen passa vox genetivi fHins (ἀφανῶν) similitudinem deseruisset, etiam accentum suum amisit et cum accentu litteram fnslem, ad analogiam adverbio- rum in ω desinentium, quae non ex nominmibδus trium generum derivata sunt.) [*](τssruκ. ex Ans. exso. 1-p 486,2 de adv.169,12. τὸ ἄφνω ἔν πόθει γενό- μενον καὶ οὐ προφανῶϲ ἐπιδεξάμενον τὴν προκειμένην ὀνοματικὴν τριγένειαν, υνεξfλθε τοϲ εἰϲ ω λήγουϲιν ἔπιρρήμαϲιν. ἔϲτι μὲν γὰρ αὖ τούτου προκείμενον ὄνομα ἀφανήϲ, καὶ ἔτι τὸ ἀφανῶϲ, ἡ δὲ ϲυγκοπὴ ἄφνω, πάλιν καὶ τοῦ τόνου εὐλόγωϲ ἀναβιβαϲθέντοϲ, ῇ ἀπεδείχθη τὰ εἰϲ ῦ λήγοντα ἐπρρήματα, μοναδικὰ ὄντα λέγω, κατὰ βαρεῖαν τάϲιν. ad quae verbδa v. comm. HSchneideri ubi ἐπιδειξά- μενον et μὴ μοναδικὰ scribi inboet. - 4 et 7 ἔφαμεν: deadv.169,29. τὰ προκείμενα τῶν ἐπιρρημάτων (scil τὰ εἰϲ ὕϲ), ἰδίαϲ παραγωγῆϲ οὐ τυχόντα, οὐδὲ τὸν διὸν τόνον ἔχει, ἀναμένει δὲ τὸν πτωτικὸν τόνον, ὅϲ ἐϲτιν ἀπὸ γενικῆϲ πληθυντικῆϲ. καὶ ἕνεκα τούτου ἢ περιϲπᾶται βαρύνεται, καθὸ πᾶϲα γενικὴ πληθυντικὴ τοι περιϲπᾶται ἢ βαρύνεται...ἢ περιϲπᾶται ἢ βαρύνεται( scil τὰ εἰϲ ῶϲ),διὰ τὸν παρεπό- μενον τόνον τῇ γεικῇ πληθυντικῇ· καὶ ϲυνυπάρχειν γὰρ θέλει τῇ γενικῇ πληθυντικῇ - k τὸ προκείμενον πάθοϲ f. e. ἡ ϲυγκοπή. 6 οὐκέτι ϲυνείχετο ὁπὸ κτλ. non iοm αomseeαδαtur ἀφανῶϲ vox gmmetieo nommts, ende orta ee, qula syncope eam a5 o abstraxerat. cr ϲυνεῖχε pag. seq. l. 3. - 8 ἔ 6’ ὅτε, ide Adn. crit. - 10 πfλιν e contrario. - ἡ τοιαύτη κατάληξιϲ, ferminatio adserbiorεem quae gene- fics plurαls ntmeri αdiectieorum respondent. - τοῦ προκειμένου τόνου, αccenfus gnetiei fSurdlis adiecieorum. - 12 τῶν εἰϲ ῦῶ ληγόντων ἐπιρρημάτων τὴν τάϲιν μετελάμβανεν. accεp6t pρro gensto αcceεέu eum quo αderbiα ia ῦ desinentia promuntantr.) [*](Anx oαr., nem. scs. m Ab. 1 Παρὸν] in A ex ω rssnra factum 2 ἐπδeξαι] αἱ in ras A ( ἀφανὴϲ Ϲhlig, ἀφανέϲ A b. vide 341, 8 et Testm. 3 ἀφανῶν] postenus ν in res ab A vel A seriptum erat ϲ pro ν β 9 Pc8’ ὅτε] fagitari videtur ἄλλοτε: aas e comtrerio huiesmοdi αdserδiα cum aeeentu gemεtiεi glsεalis adieccεorum habent ex ne ϲ Efteram 11 ενδεκτον A, εὔδεκτον b et ng s. sed er ad raditam scripturam 84, 9. 148, 4. 181,10. de adv. 134, 1)

    496
    ἅπερ οὐκέτι τριγενέϲιν ὀνόμαϲιν ἀνθυπήγετο, ὡϲ ἔχει τὸ ἔϲω, κάτω, [*](334 s) κύκλῳ, τόνῳ.

    ἔφαμεν δὲ καὶ ἐν ἑτέροιϲ ὡϲ ἀπειράκιϲ αἱ λέξειϲ πρὸϲ τὰϲ ἀποβολὰϲ τῶν ϲτοιχείων καὶ τοὺϲ τόνουϲ μεθιϲτᾶϲιν. ϲυνεῖχε τὴν ὀξεῖαν τὸ ξ ἐν τοῖϲ τοιούτοιϲἐπιρρήμαϲιν, ὀδάξ, ὑποδράξ, ὀκλάξ· ἀλλ᾿ ἐλλεῖψαν ἐν τῷ ὑπόδρα μετέϲτηϲε καὶ τὴν ὀξεῖαν, ὅμοιον αὐτὸ καταϲτῆϲαν τῷ ῥίμφα, μάλα, αἶψα, τοῖϲ οὕτω βαρυνομένοιϲ. ὁμοίωϲ καὶ τὸ ϲ ἐν τοῖϲ εἰϲ ιϲ λήγουϲι μετὰ μακρᾶϲ τῆϲ ϲυνούϲηϲ κατὰ τὸ παρεδρεῦον, χωρίϲ, ἀμφίϲ, ἀμοιβηδίϲ· ἀλλ᾿ ἐπεὶ ἐν βαρυτόνοιϲ ἡ ἀποβολὴ τοῦ ϲ ἐγένετο, ὡϲ ἐν τῷ πολλάκι καὶ δεκάκι, καὶ τὸ χωρίϲ ἀποβάλλον τὸ ϲ ἐγίνετο χῶρι, ὅμοιον καθεϲτὼϲ τῷ αὖθι καὶ τοῖϲ [*](μAxovε. ψ 77. ac Hicet in pemultis vocibus accentus mntstionem οbser- vzre eum Hitterae abcdins iactura coniunctam. velut ὑπόδρα ex ὑποδρξ οftum, χῶρι ex χωρίϲ, δεϲπότηϲ et ἐργάτηϲ ex δεϲποϲτήϲ εἰ ἐργαϲτήϲ, quod ita factum est, ut voces consonanti Mitt ra una orbatae iem slisrum vocum snslogiam * aceentο emo sequerentur.) [*](rzsnκ. zv Ans. exse. l quae o pαrter, u4 εὐϲεβῶϲ κακῶϲ simfHιa, respoat- debant nominibus odiectiεis riam ymerum. de τριγενήϲ nominis usa Apollonisno vide Adn. ex. ad 47.1 hnins ed. ἀνθυπάγεϲθαι cum dativo inactum etiam 19, 25. de pron 5, 21. 14, 8 17.15. de coni 214, 22 slibiq ad οὐκέτι nen tem cx e.g. ds pron. 14, 6 15, 5 17, 14. 1 - 2 ἐϲω-τόνῳ. dativοs adverbiales in ῳ exeun- tes uno ordine habebat Ap cum adverbiis in ω desinentibus. cr 336, 24. de adv. 165, 20. - 2 ἔφαμεν ἐν ἑτέροιϲ: cr de adv.138, 8-24, ubi conta Tryphonem disputat, qui dixerat ὑπόδρα iniuria barytonum esse, utpote ortum ex oxytono δποδρdξ. ceterum ibid 139, 7 dobitat Ap., decmrtatumne sit ὑπόδρα ex ὑποδράξ, sm ex ὑπό et ὅρα natum, an ex ὑπό et eo δρῶ verbo, quod idem velet stque ὀρῶ. stque alteram et tertiam originationem solas Apollonio πxibuunt Epim. Hom. A0 I 420, 8 et Schol. B ad Α 148 (ubi Apollonii nomen in Apohodorum cor- ruptum e5t), primam velo solam probasse nscrsnt Herodianum, accentum rerac- tum excusantem ut hic excusat Apollonius: τὸ ὑποδράξ ἀποβαλὸν τὸ ϲύμφωνον ἀνεβίβαϲε τὸν τόνον, ϲπερ ἀνυϲτήϲ ἀνύτηϲ, δεϲποϲτήϲ δεϲπότηϲ. ceterum ilud ἐν ἑτέροιϲ ad librum ApoHonii relegare videtur,ubοi etiam uberius quam in epirmhe- matco de huc accentus retractione disputaverat, quem erisimile est fniese hbδrum περὶ τόνων.cfrl.4pag.seq. - θ- 7 ὁμοίωϲ καὶ τὸ ϲἐν τοῖϲ εἰϲιϲλἡγουϲι. supplen- dum ex lin.Β ϲυνεῖχε τὴν ὅξeαν. 8 - 9 e~ de adv.138.11: τὸ πολλάmϲ δεκάϲ ἢ τὰ τοιαῦτα ἐν ἀποβολῇ τοῦ ϲ οὐ κωλύεται μένειν κατὰ τὸν αὐτὸν τόνον, εἴγε ἄπειρα τὰ εἰϲ λήγοντα ἔπρρήματα κατὰ βαρεῖαν τάϲιν. 8- 10 de adv. 138, 15: τὸ χωρίϲ, ἀποβαλὸν τὸ ϲ,οὐκ ἐφύλαξε τὴν ἐπὶ τοῦ τλουϲ ὀξeαν, ἀνεβίβϲε δέ, οὐχ ὑπotπτον τῇ ὀξύτητι τῶν εἰϲ ῖ ληγόντων ἐπιρρημάτων, ἐν τῷ εχῶρι διατμήγουαν (Celim. rr. 48 Schneid.). 10-p 497, 3 de adv. 138, 23: τὸ ϲυνεληλαϲμένοι,) [*](Ans. οxr, sam. scs. im Ab 1 οὐκέτι Lhlig, οὐκ ἐπὶ Ab 2 κ om A. , add A 4 τό 5 ol 92r A, qui post ξ add τήν β B αλλα scripserat A. , sed alterum α erasum ελλειψειμεντουποδρα A, ΕSοph. in ng m’ corr in ἔλλεψαν μὲν ἐν τῷ ὑπ,quam emendationem b recepit sine μὲν coniunctione, stque SSophia- nus ipse vel EHebode iHlud μὲν induxit β 7 cc A, τ A β Β αμυβαδιϲ A. , posterius α fn η mat. A~. ἀμοιβαδίϲ notum est usurpari a poetis lexsndrinis, sed correpta paenudtima, ut repugnet haec forma anteesdenbbus μετὰ μακρρᾶϲ-- παρεδρεῦον ψ 8 πολλάιϲ καὶ δεκάκιϲ b cum 1 16 καΕεϲτοϲ Ab. vide Adn. crit. ad 59o. 7 huius ed. τῷ] τὸ A)

    497
    παρακειμένοιϲ. ἐδείξαμεν καὶ ἐπὶ τοῦ δεϲποϲτήϲ, ἐργαϲτήϲ, ὡϲ τῇ ἀποβολῇ τοῦ ϲ ὅμοια ἐγίνετο τῷ ἐλάτηϲ, ἀρότηϲ· καὶ διὰ τοῦτο δεϲπότηϲ καὶ ἐργάτηϲ κατὰ βαρεῖαν τάϲιν. πλείϲτην τῶν τοιούτων παράθεϲιν ἐποιηϲάμην ἐν ἑτέροιϲ. τῇδε οὖν ἐϲχηματίϲθη καὶ τὸ ἄφνω. — 78. Ἔφαμεν ἐν τοῖϲ προκειμένοιϲ ταῖϲ ἐκ προθέϲεων γινομέναιϲ παραθέϲεϲιν καὶ ϲημαινούϲαιϲ ἐπιρρηματικὴν ϲχέϲιν ἀντιπαρακεῖϲθαι ἐπιρρήματα. καὶ τῷ οὖν ἐξ αὐτῆϲ παράκειταί τι αὐτόθεν, ἴωμεν αὐτόθεν — [*](344 b) ἀπέλθωμεν ἐξ αὐτῆϲ. οὕτωϲ ἔχει καὶ τὸ
  • αὐτόδιον δ᾿ ἄρα μιν {θ 449},
  • ἀντὶ τοῦ ἐξ αὐτῆϲ οὐκ ἄλλοϲε παρακλίναντα. παράκειται οὖν καὶ τῷ ἐξαίφνηϲ ἄφνω παρεγένετο ὁ δεῖνα ἐν ἴϲῳ τῷ ἐξαίφνηϲ παρεγένετο.

    [*](Aaovν. β 78. Hatio autem, quae inter ἔξαίφνηϲ et ὄφνω intercedit, plane eadem est atque ea, quae inter alia adverbois et constructones eiusdem sensus praepositionsles. ut ἐξ αὐτῆϲ et αὐτόθεν vel αὐτόδιον eandem haboent vim, sic idem valent ἔξαίφνηϲ et ἄφνω.)[*](ἐνδεῆϲαν τοῦ ϲ, ἀναγκαίωϲ ἀνεβίβαζε τὸν τόνον, τὸ δεϲπότηϲ, τὸ ἔργάτηϲ. de coni. 233, 29: ἔνδεια ποlλάκιϲ τοῦ ϲ ἀνοβιβαϲμὸν τοῦ τόνου ἀποτελεῖ, οὐταϲμένοι οὐτά- μενοι, ϲυνεληλαϲμένοι υνεληλάμενοι, δεϲποϲτήϲ δεϲπότηϲ, ἐργαϲτήϲ ἐργάτηϲ. Lobδeclϲ Paralip. 481 adn 48: non prorsus para sunt ἐληλάμενοϲ, δεϲπότηϲ, ἐργάτηϲ, quae Ap. componit: nam δεϲποϲτήϲ inuefαtum es, ἐργαϲτήϲ delur quidem sed alto nteHlecfu.)[*](rasrκ zv Ans. sxao. 7 ὲξ αὐτῆϲ. vide ad 493, 9 huius ed - 16 Schϲl. E ad dysseae locum: αὐτόδιον. ἐξ αὐτῆϲ ἐκείνηϲ τῆϲ ὀδοῦ, οὐκ ἀλλαχοῦ που παρα- χωρηθέντα 5 αὐτοδίωϲ, πρὶν ἀλλαχοῦ πορευθῆναι μετὰ τὸ δῆϲαι τὸ κιβώτιον. B et ~: παραχρῆμα, ἐξ αὐτῆϲ ϲτῆϲ) ὀδοῦ 5 αὐτοδίωϲ, πρὶν ἀλόχου χωριϲθῆναι ἁπὸ τοῦ δεϲμοῦ τῆϲ βωτοῦ. T. ἐπ’ αὐτῆϲ τῆϲ ὀδοῦ, πρὶν ἀλλαχοῦ που ἀπελθεν. Ans. οmr., msca. scs. A b. 1 δεcποτηϲ A’, ϲ post add A εραϲτηϲ A, A post ρ add γ st ϲτ litteras raama in τ mntait, Aru sus add ϲ ante τ 2 ἐγένετο δ cum β 2 B αροτηϲ καί δία τουτο δεϲποτηϲ καί ἐργάτηϲ κατα A, sed ente καί et post ἐργάτηϲ hamulos add A, quae eadem memus fn ng scr.οὐ,ergοvοluitκαι-εργάτηϲ deleriq bἐργαϲτήϲ | 7 ττA. τὸbοeum efrr287,9 208, 22. 243,16. 286.18 8 post αυτηϲ repetivit A απελθωμεν 1 10 αυτῆϲ A , αυτιϲ A 1 παρακλίναντα A, A λin α et paenultimse syllabae α in mutasit, ut παρακαινοντα legatur b παρακλίνοντα 1 11priosἐξαίφνηϲ] αἱ in res ab A vel Α ante ἄφνω add τὸ ἄφνω b cum s, quo additamento non opas: vide Adn. erit. ad 446, 1 huius ed δίνα A , corr A sub ultima linea pictum est γ. deinde sequitur in medio fo1 92r initium libri περὶ ϲυνδέϲμων. quae libro de syntai custo Apollonius praeterea exposuerat (cvr 288,3. 405,12. 435,1ξ. 442, 7. 453, 1ὲ), perierunt excepta explicatione adverbiorum localium: nam quae de his in θne libri περὶ ἔπρρημάτων 201 - 210 leguntur, particolam ultimi de con- strucfione libri esse demonstravit OSehneiderin Museo rhenano novo II 446- 459. ude HSchneideri editionem et commentarium 209-215.)